<![CDATA[`
<body leftmargin="0" marginwidth="0" topmargin="0" marginheight="0">
User-Agent: *
Allow: /.
Allow: /
<a href="file:///C:/Documents%20and%20Settings/Ekonomi%20Bilar/Mina%20dokument/YJVF/sitemap.xml">C:\Documents and Settings\Ekonomi Bilar\Mina dokument\YJVF\sitemap.xml</a>
<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Transitional//EN" "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-transitional.dtd">
<html>
<head>
<title>Site Map Page 1 - Generated by www.xml-sitemaps.com</title>
<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html; charset=ISO-8859-15" />
<style type="text/css">
<a href="http://www.easycounter.com/se/">
<img src="http://www.easycounter.com/counter.php?shejken"
border="0" alt="räknare"></a>
<br><a href="http://www.easycounter.com/se/">räknare</a>
BODY {
font:normal 80% tahoma, verdana;
background-color:#fff;
}
.pager {
background-color:#eee;
border:#ccc 3px solid;
padding:3px;
text-align:center;
font:normal 12px verdana;
}
.lhead {
background-color:#eee;
border-top:#aaa 3px solid;
border-bottom:#aaa 3px solid;
padding:3px;
font:bold 14px verdana;
}
.lpart {
background-color:#f0f0f0;
border-left:#ccc 2px solid;
padding-bottom:25px;
}
.lpage {
font:normal 12px verdana;
}
.lcount {
background-color:#999;
color:#fff;
padding:2px;
font:bold 12px verdana;
}
#copyright{
font:normal 11px tahoma,verdana;
color:#000;
text-align:center;
padding:0px;
width:720px;
}
a:link,a:visited{
padding:1px;
color:#009;
text-decoration:none;
}
a:visited{
color:#669;
}
a.aemphasis{
color:#009;
font-weight:bold;
}
a:hover{
text-decoration:underline;
color:#930;
}
hr {
color:#ccc;
}
</style>
</head>
<body>
<div align="center">
<h1>Site Map</h1>
<h3><a href="http://www.yjvf.se">Homepage</a></h3>
Last updated: 2009, January 13
<br /><br />
<table cellpadding="0" border="0">
<tr valign="top">
<td class="lpart" colspan="100"><div class="lhead">/
<span class="lcount">35 pages</span></div>
<table>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/">Ystads Jaktvårdsförening. Lerduveskytte. Jaktskytte, Jägarexamen, </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/top.html">Välkommen till Ystads Jaktvårdsförening</a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/left.html">Välkommen till Ystads Jaktvårdsförening</a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/main4.html">Ystads Jaktvårdsförening. Lerduveskytte. Jaktskytte, Jägarexamen, </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Styrelsen.html">Ystads Jaktvårdsförening. Styrelsen. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Kontakt.html">Ystads Jaktvårdsförening. Kontakt </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Skjuttider.html">Ystads Jaktvårdsförening. Skjuttider </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Medlem.html">Ystads Jaktvårdsförening. Medlem. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Senastenytt.html">Ystads Jaktvårdsförening. Senaste nytt. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/L%E4nkar.html">Ystads Jaktvårdsförening. Länkar </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Hagelskytte.html">Ystads Jaktvårdsförening. Hagelskytte. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Skeet.html">Ystads Jaktvårdsförening. Skeet. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Trap.html">Ystads Jaktvårdsförening. Trapskytte </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Sporting.html">Ystads Jaktvårdsförening. Sporting </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/hogfasan.html">Ystads Jaktvårdsförening. Hög fasan. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Jaktskytte.html">Ystads Jaktvårdsförening. Jaktskytte </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/J%E4garskolan.html">Ystads Jaktvårdsförening. Jägarexamen, </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/F%F6retagsskytte.html">Ystads Jaktvårdsförening. Företagsskytte </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Kulvapeninfo.html">Ystads Jaktvårdsförening. Kulvapen. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Hagelvapeninfo.html">Ystads Jaktvårdsförening. Hagelvapen </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Kulammunition.html">Ystads Jaktvårdsförening. Kulammunition. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Hagelammunition.html">Ystads Jaktvårdsförening. Hagelammunition. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Hagelkalibtar.html">Ystads Jaktvårdsförening. Hagelkalibrar. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Kalibrar.html">Ystads Jaktvårdsförening. Kaliberguide kula. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/S%E4kerhet.html">Ystads Jaktvårdsförening. Säkerthet </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/prova.html">Ystads Jaktvårdsförening. Prova på skytte. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Dyrt.html">Ystads Jaktvårdsförening. Kostnader </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Drogpolicy.html">Ystads Jaktvårdsförening. Drogpolicy. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/index.html">Ystads Jaktvårdsförening. Lerduveskytte. Jaktskytte, Jägarexamen, </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Tillverkare.html">Welcome to Adobe GoLive 5</a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Videos.html">Ystads Jaktvårdsförening. Videos. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/hagelvapeninfo.html">Ystads Jaktvårdsförening. Hagelvapen </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Lejon.html">Ystads Jaktvårdsförening. Videos. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/kalvkamp.html">Ystads Jaktvårdsförening. Videos. </a></td></tr>
<tr><td class="lpage"><a href="http://www.yjvf.se/Gasjakt.html">Ystads Jaktvårdsförening. Videos och annat kul. </a></td></tr>
</table>
</td>
</tr>
</table>
<br /><br />
<hr size="1" />
<!--
PLEASE NOTE!
You are NOT allowed to remove and/or modify the copyright notice below.
Thank you!
www.xml-sitemaps.com
-->
<div id="copyright">
Page generated by XML-Sitemaps.com - A <a target="_blank" href="http://www.xml-sitemaps.com">Google sitemaps and html sitemaps generator</a>
|
Copyright © 2006, 2007
<br />
<br style="clear:both;" />
</div>
</div>
</body>
</html>
<h1>Ystads Jaktvårdsförening. Lerduveskytte. Jaktskytte, Jägarexamen, </h1><br>
<h4>Ystads jaktvårdsförening bedriver Lerduveskytte, Skeet, Trap , Jaktskytte, Jägarutbildning. Välkomna till vår skjutbana för ett spännande hagelskytte. God jakt. </h4>
<br><br>
Vapen, Anschutz, Baikal, Benelli, Beretta, Blaser, Browning, Classic, Colt, CZ, Diana, Fabarms, Famars, Feinwerkbau, Flodman, Franchi, Gamo, Hechler & Koch, Heym,
Kimber, Krieghoff, Magnum Research, Marlin, Mauser, Merkel, Mossberg, Perazzi, Remington, Rossi, Ruger, Rössler, Sauer, Sako, Savage, Schultz & Larsen, Sigarms, Sig Sauer,
Smith & Wesson, Springfield, Star, Steyr-Mannlicher, Tanfoglio, Taurus, Tikka, Wahlter, Weatherby, Webley & Scott, Weirauch, Winchester, Zafer, Zoli.
Sikten och optik, Aimpoint, BSA, Burris, Bushnell, Kahles, Leica, Leupold, Meopta, Nightforce, Schmidt & Bender, Svarowski, Trijicon, Zeiss,
Ammunition, krut, och handladdning, Accurate, ADI, Alliant, Barnes, CCI, Dillon, Eley, Federal, Gyttorp, Hodgdon, Hornady, IMR, Kynoch, Lapua, LEE, Lyman, Norma, Nosler, Ramshot,
RCBS, Rhino, Sellier & Bellot, Sierra, Speer, Swift, Vihtavouri, Exklusiva vapentillverkare,
Boss & Co, Cogswell & Harrisson, David McKay Brown, E.J. Churchill, Fratelli Poli, Grulla, Holland & Holland, London, Il Bulino, John Rigby & Co, Joseph Brazier, Luciano Bosis
Martini & Hagn, Parker, Perugini & Visini, Piotti Fratelli, James Purdey & Sons, Rizzini, Watson Bros, William Evans, Zanardini,
Hagelskytte på våra banor sker mot lerduvor. den har en diameter på lite mer än 1 dm och
är 25 mm hög, och splittras lätt när den träffas. Allt hagelskytte på våra banor ska med
stålhagelladdade patroner. Blyhagelpatroner är förbjudna.
Hagelskytte är ett skytte som helt bygger på koordination, 'instinktivt skytte' kan det också kallas.
Det är på detta sätt likt en del bollsporter där det handlar om att i en koordinerad kroppsrörelse,
via en så kallad "sving", göra en mjuk men distinkt anläggning och få hagelgeväret att "söka upp"
det rörliga målet, dvs lerduvan. Fokus i skyttet är alltid målet och de flesta 'skolor' i detta skytte
bygger på att man aldrig ska sikta på målet utan låta bössans sving sköta framförhållning automatiskt.
På stationerna 'kallar' skytten fram duvan som kastas med automatik.
På samtliga våra banor gäller strikt vapenhantering enligt våra säkerhetsbestämmelser.
Skeet
En skeetbana har 8 stationer som är placerade i en halvcirkel. Duvorna
kastas omväxlande som enkelduvor och dubbléer, dvs 2 duvor som kastas
samtidigt.
En av kastmaskinerna är placerad i det så kallade "tornet" vid station 1 och
den andra i "lådan" vid station 7. Endast ett skott får avlossas mot varje duva
och för att skottet skall räknas som träff måste minst en synlig bit avskiljas
från lerduvan. Detta gäller alla grenar i lerduveskyttet. En runda består av 25 skott.
Trap är den internationellt sett vanligaste varianten av lerduveskytte.
Trappskytte förekommer i en mängd varianter från de olympiska grenarna trap
och dubbeltrap till olika förenklade lokala varianter.
De vanligaste trapgrenarna i Sverige är Nordisk trap, Olympisk trap och Dubbeltrap.
Nordisk trap
Här används en kastare placerad i ett kastarhus som placerats 15 meter framför
5 st skjutstationer. Kastaren rör sig konstant i sidled och i höjdled inom en bestämd
skjutsektor, vilken är 30 grader till vänster respektive höger om en mittlinje genom
skjutstation 3. Skytten vet inte exakt i vilken vinkel eller höjd duvan kommer när
den ropas fram. Därigenom ökas svårighetsgraden i trapskyttet.
Kastlängden är cirka 45 m (40-50 m). En serie omfattar 25 duvor.
Serien går till så att 5 skyttar placeras ut, en på varje skjutstation.
Den skytt som står på station 1 skjuter första skottet. Därefter skjuter varje skytt i
tur och ordning 1 duva, innan skytten på station 1 skjuter sitt andra skott.
Efter att alla på detta sätt har skjutit 5 duvor vardera, roterar skyttarna så att skytt
nr 1 ställer sig på station 2, skytt nr 2 flyttar till station 3, etc. Skytt nr 5 ställer sig
på station nr 1. Så börjar man om med skytt nr 1. Hela förloppet upprepas tills alla
skyttar har skjutit 5 skott vardera på varje station.
Trap är den internationellt sett vanligaste varianten av lerduveskytte.
Trappskytte förekommer i en mängd varianter från de olympiska grenarna trap
och dubbeltrap till olika förenklade lokala varianter.
De vanligaste trapgrenarna i Sverige är Nordisk trap, Olympisk trap och Dubbeltrap.
Nordisk trap
Här används en kastare placerad i ett kastarhus som placerats 15 meter framför
5 st skjutstationer. Kastaren rör sig konstant i sidled och i höjdled inom en bestämd
skjutsektor, vilken är 30 grader till vänster respektive höger om en mittlinje genom
skjutstation 3. Skytten vet inte exakt i vilken vinkel eller höjd duvan kommer när
den ropas fram. Därigenom ökas svårighetsgraden i trapskyttet.
Kastlängden är cirka 45 m (40-50 m). En serie omfattar 25 duvor.
Serien går till så att 5 skyttar placeras ut, en på varje skjutstation.
Den skytt som står på station 1 skjuter första skottet. Därefter skjuter varje skytt i
tur och ordning 1 duva, innan skytten på station 1 skjuter sitt andra skott.
Efter att alla på detta sätt har skjutit 5 duvor vardera, roterar skyttarna så att skytt
nr 1 ställer sig på station 2, skytt nr 2 flyttar till station 3, etc. Skytt nr 5 ställer sig
på station nr 1. Så börjar man om med skytt nr 1. Hela förloppet upprepas tills alla
skyttar har skjutit 5 skott vardera på varje station.
Sporting
Ursprungligen kommer sporting från England. Till skillnad från skeet och trap
finns det i Sporting möjlighet att variera skyttet vad avser skjutvinklar och avstånd.
Lerduvorna kastas på ett sådant sätt att de skall efterlikna olika typer av jaktsituationer,
till exempel lyftande änder, höga tornduvor, låga korsande och frångående duvor,
inkommande duvor osv. Alla olika vinklar gör sporting extra roligt!
2007 invigde vi vår nya Sportingbana med 5 stationära kastare samt 3 mobila.
Det har blivit en succé, med ett spännande och variationsrikt skytte.
Hög fasan.
Ett roligt och spännande skytte, där nybörjaren snabbt når resultat.
8 skjutstationer i olika vinklar. Totalt 25 skott.
Ett måste att öva här inför fågeljakten.
Jaktskytte.
Vid all jakt är det viktigt att avlossa ett dödande skott. Det skall helst vara med första skottet. I vissa jaktsituationer kan det till och med vara livsviktigt.
På vår nya jaktskyttebana övar du upp din skjutskicklighet under lugna former , så att du är väl förberedd inför jakten.
2007 byggde vi banan, som totalt har 8 kastare. 5 fasta och 3 mobila. Detta möjliggör ett variationsrikt skytte, med alla tänkbara skottvinklar. och hastigheter på målet.
Tveka inte, boka genast in dig och ditt jaktlag för en nyttig genomkörare. Ärligt talat, Hur många av oss övar för mycket ???
Företagsskytte
Vill ni erbjuda en rolig och spännande aktivitet för era anställda eller kunder?
Ystads Jaktvårdsförening erbjuder skytte till företag och andra som vill prova
på att skjuta under kontrollerade former.
Skjutningarna leds av erfarna instruktörer och vi lovar en trevlig
och spännande upplevelse för deltagarna.
Lerduveskytte som företagsarrangemang genomförs med fart och fläkt på
våra banor och är mycket uppskattat.
Deltagarna behöver inga tidigare erfarenheter av lerduveskytte.
Föreningen tillhandahåller erforderliga vapen.
Lämpligt deltagarantal vid ett företagsarrangemang är 5-25.
Vi kan också erbjuda jaktlag att träna hagelskytte under jaktmässiga former.
Intresserad ?
Ring Andrew Persson. 0415-43053, 070-5844815.
Kulvapeninformation.
Repetergevär är ett gevär försett med ett magasin innehållande flera patroner men som efter varje avfyrat skott måste laddas om (repeteras) genom någon typ av manuellt handgrepp. Ett sådant vapen patenterades första gången år 1849. Svenska försvarets gevär från 1896 var repetergeväret Gevär m/96. I militärt bruk ersattes de flesta former av repetergevär av automatgevär och automatkarbiner efter andra världskriget. Vissa prickskyttegevär är dock fortfarande av typen repetergevär. Ett exempel är Försvarsmaktens Psg 90.
Det finns flera typer av repetermekanismer:
Modernt jaktgevär av cylinderrepetertyp med kikarsikte Cylinderrepeter: Är den vanligast förekommande för kulgevär som används vid jakt och sportskytte. Det repeteras genom att ett cylindriskt slutstycke förs framåt och vrids så att det låser fast i pipans bakre del. När slutstycket förs framåt trycker det in ett nytt skott i patronläget och när det förs bakåt drar det ut den tomma hylsan. De allra flesta moderna jaktstudsarna är av typen cylinderrepeter.
Bygelrepeter: Repeteras med hjälp av en bygel som sitter på vapnets undersida. Magasinet är oftast i form av ett rör som ligger under pipan, även om andra magasinstyper också förekommer. Denna gevärstyp är den som ofta ses i vilda-västernfilmer. Det vanligaste fabrikatet idag är Winchester.
Pumprepeter: Repeteras med hjälp av ett handgrepp som sitter på pipans undersida och dras bakåt och framåt. Likt en bygelrepeter är magasinet oftast ett rör under pipan. Vanligast förekommande på hagelgevär.
Pumprepetern och bygelrepetern är ansedda som betydligt mer snabbskjutande än cylinderrepetern. Å andra sidan är cylindermekanismen betydligt robustare och uppvisar ofta en betydligt bättre precision än de andra varianterna.
Hagelvapeninformation.
Hagelgevär är ett vapen av gevärstyp. Ett dubbelpipigt hagelgevär av typen brytvapen kallas ofta hagelbössa, dubbelbössa eller hammerless. Den kan ha piporna liggande sida vid sida (side-by-side), eller ovanför varandra (bock) eller (over-and-under). Med (bock) kan även avses en (over-and-under) med en hagelpipa och en kulpipa. Den kallas då ett kombivapen. Det finns hagelgevär med tre pipor, en så kallad drilling. Den tredje pipan är då oftast en kulpipa. Ett hagelgevär med en pipa är, i regel, försett med repetermekanism eller så kan det vara halvautomatisk.
s
Till skillnad från de flesta andra vapen, som skjuter iväg en projektil per skott, skjuter hagelvapen iväg en svärm av hagel. Tidigare var haglen nästan alltid tillverkade av bly med tillsats av bl.a antimon men man har nu av miljöskäl övergått till andra material vid jakt i våtmarker. Det vanligaste ersättningsmaterialet är stål med någon typ av överdrag. Stålhagel är dock mycket omdiskuterade, eftersom risken för rikoschetter ökar markant samtidigt som skottverkan försämmrats och slitaget på vapnen ökat kraftigt. Stålhagelammunition måste även laddas på ett sådant sätt att gastrycket i pipan blir större än för motsvarande ammunition laddad med blyhagel. Detta innebär en ökad risk för att vapnet skall sprängas. Detta gäller i synnerhet för äldre vapen. Vapensprängningar kan ofta leda till dödsfall. Dessutom minskar skogens värde eftersom stålkulor i trädstammar kan förstöra sågklingorna i sågverken. Det tilltänkta blyhagelförbudet för annan jakt än i våtmarker har av dessa skäl skjutits upp. Hagelvapen används främst vid jakt på småvilt och fågel som är svåra att träffa med kulgevär. Hagelgevär är också vanligt vid jakt på rådjur. Effektivt maximalt skjutavstånd varierar med vapen och ammunition mellan 20 och 35 meter.
Kalibern för ett hagelvapen mäts enligt ett engelskt system, baserat på hur många lika stora runda kulor man kan tillverka av ett skålpund bly. Den grövsta kalibern, 3, innebär således att ett pund bly skulle förslå till 3 likadana runda kulor, och pipan skulle då ha en invändig diameter stor nog att en sådan blykula skall kunna passera. För den klenaste kalibern, 36, skulle samma mängd bly räcka till 36 kulor.
Antalet hagelkorn som ryms i patronen beror på om det är grovt eller fint hagel man skjuter med. Denna grovlek anpassas dels till typen av vilt, dels det tilltänkta skjutningsavståndet. Målsättningen är knall-och-fall-verkan hos det påskjutna viltet med minimal köttförstöring, inte att sårkanalen skall leda till sårchock eller förblödning. Man eftersträvar därför inte en alltför liten och tät koncentration av haglen, utan snarare än jämn fördelning av dessa inom träffytan, med få så kallade randhagel. Spridningen av haglen ökar dock med avståndet, och för att kompensera för detta används ofta något avsmalnande, så kallade trångborrade, pipor för längre skjutavstånd.
I samband med att skottet går aktiveras dock djurets flyktmekanism, och i de fall ett andra skott är påkallat kan målet ha hunnit förflytta sig ytterligare ett par meter bort. Ofta är därför den andra pipan något mer trångborrad än den första, och den andra patronen är laddad med något grövre hagel. Det förekommer också, för att överkompensera skyttens mjuka sving med vapnet, att den andra pipans borrning är högre ställd och riktad i svingens riktning för att det andra skottet skall söka sig längre bort från det första.
För hagelvapen tillverkas också så kallade slugs, en patron med en enda stor bly- eller stålprojektil, som används bland annat vid jakt på vildsvin. Dessa mjuka kulor kallas ofta Brenneke-kulor (efter en känd tysk tillverkare). De orsakar stor köttförstöring, både genom storleken på sårkanalen och genom en svallvåg av blod som spränger det påskjutna villebrådets blodkärl och inre organ.
Förutom till jakt används hagelgevär även vid sportskytte och lerduveskytte.
Hagelgevär används även militärt och polisiärt, ofta med för ändamålet anpassade vapen. Olika militärer har även experimenterat med helautomatiska hagelgevär. Ett exempel på detta är Auto Assault-12 (AA-12), som har ett 20-skotts trummagasin.
Avsågade hagelgevär är förbjudna i Sverige då de inte anses ha någon legitim funktion, utan bara har värde för kriminella eftersom de kan döljas lättare. De har också sådan spridning på haglen att skjutavståndet minskar till cirka 10 meter.
Kulammunition.
Helmantlad ammunition är kulor som är täckta av en mantel eller hölje. Höljet kan ha olika funktioner men det vanligaste är att skydda en blykula så att den klarar en hög utgångshastighet utan att deformeras. Manteln kan även användas för att en kula av stål eller något annat hårt material ska kunna avfyras utan att skada vapnets pipa. Vid jakt vill man oftast att kulan ska deformeras och expandera efter att den träffas målet och därför låter man manteln endast täcka sidorna av kulan som då kallas en halvmantlad kula.
Halvmantlad ammunition har en kula som till motsats från en helmantlad kula har en spets av bly som fläks upp eller trycks ihop och expanderar då den träffar sitt mål. Detta innebär att kulan bromsas mer effektivt än en helmantlad kula och därmed överförs en större mängd energi från kulan till målet. Skottskadan blir därför större än med helmantad ammunition. Halvmantlad ammunition används oftast vid jakt. Om kulan har ett litet synligt hål i spetsen kallas den för hålspetsammunition. Halvmantlade och hålspetskulor kallas ibland felaktigt för dumdumkulor. Expanderande ammunition är förbjuden för militärt bruk enligt Haagkonventionen från 1899.
Hålspetsammunition är en form av ammunition till skjutvapen där kulan har ett hål längst fram i spetsen. Hålspetskulor är förbjudna enligt Haagkonventionen från 1899. Konventionen gäller dock endast militära konflikter och hålspetsammunition används vid precisionskytte, jakt och av polis och säkerhetsstyrkor runt om i världen. Sedan den 1 november 2003 är hålspetsammunitionen SPEER Gold Dot även Svenska polisens tjänsteammunition.
Det finns många olika typer av hålspetsammunition men grundtanken med utformningen är att kulan ska öppnas sig då den träffar målet. Då kulan öppnar sig förstoras dess diameter vilket resulterar i att kulan bromsas mer effektivt och därmed överför en större mängd energi till målet. Om kulan penetrerar målet fullständigt kommer dess energi att vara lägre än en vanlig helmantlad kula vilket gör den mindre farlig om den skulle träffa ytterligare ett mål.
Till motsats från halvmantlad ammunition som även den expanderar är hålspetsammunitionen utformad för att bilda vassa kanter som skär igenom målet och orsakar kraftiga blödningar. Dessa faktorer resulterar i att skottskador orsakade av hålspetsammunition är svåra att behandla.
Vissa typer av hålspetsammunition är utformad för att helt splittras inne i målet för att orsaka maximal blödning. Detta är så kallad fragmenterad ammuntion som normalt sett är tillverkad från pressat metallpulver och sådana kulor är mycket ovanliga.
Dumdumkulan var en kula som uppfanns i den brittiska Dum-Dumarsenalen i Calcutta Indien på 1890-talet. Dumdumkulan fungerar så att den expanderar när den träffar och åsamkar därför mer skada än vanliga kulor. Den internationella proteststormen mot dessa grymma kulor ledde till att alla sorters expanderande kulor förbjöds i krigföring av Haagkonventionen 1899. Expanderande kulor är ej förbjudna att användas i jakt och av poliser (den svenska polisen använder till exempel en variant av expanderande kulor kallad hålspetskulor) enligt denna konvention. Dumdumkula har även blivit en synonym för alla sorters expanderande kulor.
Hagelammunition.
Hagel, multipla projektiler skjutna ur ett hagelgevär.
Kalibern för ett hagelvapen utgörs av diameter / längd på patronen. Diametern mäts enligt ett engelskt system, baserat på hur många lika stora runda kulor man kan tillverka av ett skålpund bly. Den grövsta kalibern, 3, innebär således att ett pund bly skulle förslå till 3 likadana runda kulor, och pipan skulle då ha en invändig diameter stor nog att en sådan blykula skall kunna passera. För den klenaste kalibern, 36, skulle samma mängd bly räcka till 36 kulor.
Längden mäts i millimeter.
Den vanligaste kalibern i Sverige idag är 12/70. I Sverige förekommer i princip bara kalibrarna 12, 16 och 20 samt längderna 65, 70 och 75. 12/75 är därmed den största kalibern och 20/65 den minsta.
Antal kulor av ett skålpund bly Kulornas diameter
10 0.76" (19.7 mm)
12 0.73" (18.5 mm)
16 0.66" (16.8 mm)
20 0.62" (15.6 mm)
28 0.55" (14.0 mm)
Kalibern på de enskilda haglen mäts sedan normalt sett med ett amerikanskt system kallat US nr, där nr 1 innebär en diameter på 4mm, för varje US nr minskar diametern med 0,25 mm. US 2 blir därför 3,75 mm i diameter och US 5 blir 3 mm i diameter. De vanligaste kalibrarna i Sverige är US nr 5 till US nr 9.
Brenneke, en typ av ammunition.
Brennekepatroner är avsedda att användas i hagelvapen. Själva brennekekulan konstruerades 1898 av Tysken Wilhelm Brenneke och består av en spetsformad blycylinder med snedställda räfflor längs sidorna. Baktill sitter en tätande packning fäst med en skruv. I Sverige är brennekekula tillåten vid jakt på dovvilt, vildsvin och i vissa fall mufflon. Ammunitionstypen har kanske sitt största värde i samband med eftersök på skadade djur. Skotthållen vid eftersök är vanligen ganska korta, vilket är en förutsättning för att denna ammunition skall kunna användas på ett lämpligt sätt då precision och effekt snabbt avtar med avståndet.
Slugg eller slug, en typ av ammunition.
Sluggpatroner är avsedda att användas i hagelvapen. Ammunitionen består av en rundad, baktill urgröpt kula av bly. Det tunnare partiet kring urgröpningen tätar mot pipans väggar när krutgaserna trycker på bakifrån. I Sverige är slugg tillåtet vid jakt på dovvilt, vildsvin och i vissa fall mufflon. Ammunitionstypen har kanske sitt största värde i samband med eftersöksjakt på skadade djur. Skotthållen vid eftersöksjakt är vanligen ganska korta, vilket är en förutsättning för att denna ammunition skall kunna användas på ett lämpligt sätt då precision och effekt avtar starkt på länge håll.
Hagelkalibrar.
Hagelkalibrar, Vapentyper, och Trångborrning.
Det vanligaste vapnet vid småvilts jakt här i landet är hagelbössan. Det finns lite olika typer av hagelvapen. Det vanligaste typerna är hagelbössor med två pipor. Då handlar det om "side by side" eller bockvapen. Det vanligaste vapnet för ett tiotal år sedan var "side by side". Men nu mera köps det vanligen hagelvapen av bock typ. De gamla torparbössorna var av "side by side" typ. Och har man då en äldre släkting eller är lite över 40, så har man så att säga vuxit upp med den typen av hagelbössa, och därmed vill man också ha en sådan själv. Detta märks också om man ser på vilken typ av vapen de under 40 företrädesvis väljer, där är det bocken som dominerar.
1.
Sida-Sida. (Side by side). Två hagelpipor bredvid varandra.
2
Bockbössa (Over and under). Två hagelpipor, en över och en under.
3
"Kombi" (Bockbüschsflinten). En hagelpipa överst, och en kulpipa under.
4
Drilling. Två hagel pipor bredvid varandra, och en kulpipa under. Finns även versioner med 2 kulpipor och en hagelpipa.
Den kaliber på hagelvapen som klart dominerar i Sverige är kaliber 12. Ca 90 % av alla de hagelvapen som bärs av svenska jägare har denna kaliber. Utomlands ligger denna siffra på mellan 60 och 70 %.
Systemet för att ange kalibern på en hagelbössa är mycket gammalt. Vad man utgår ifrån, är vilken diameter ett visst antal lika stora runda kulor, som man kan få ut från ett engelskt pund (454 gram) bly. Gör man 12 runda och lika stora kulor av denna mängd bly, kommer de att få en diameter på 18.52 mm.
.410 skiljer sig från denna metod. Där beskriver talet .410, att man har 0.41 av en engelsk Tum. En engelsk tum är 25.4 mm. Detta blir då 10.41 mm. Men man ser också benämningen 36, vilket då syfter på samma kaliber.
Hagel kaliber.... .....Diameter i mm (ca)
CAL 10...................... 19.69 mm.
CAL 12...................... 18.52 mm.
CAL 14...................... 17.60 mm.
CAL 16...................... 16.81 mm.
CAL 20...................... 15.62 mm.
CAL 24...................... 14.73 mm.
CAL 28...................... 13.97 mm.
CAL 32...................... 12.73 mm.
CAL .410/36.............. 10.41 mm.
Andra vanliga kalibrar är 16 och 20. Det finns också skillnader på patroner inom samma kaliber. Och då är det hylsans längd som skiljer. Från början hade kaliber 12 en hylslängd på 2.5 Tum, eller 65 mm. Nu mera är det kanske vanligare med 2 3/4 Tum, dvs 70 mm. Men det finns också kaliber 12 med hylsor på 3 Tum (76 mm). Tar man och mäter en oskjuten patron 12/70. Så kommer man märka att de inte alls har en längd av 70 mm. Den är kortare. Detta beror på att hylslängden mäts på en skjuten (Öppen) patron. Så i en 12/70 kan man ladda med den kortare 12/65 men inte tvärt om. Förvisso går det kanske att få i en 12/70 i ett vapen avsett för 12/65. Men skjuter man en för lång patron mot vad vapnet är avsett för, kommer patronen inte att kunna öppna sig som den ska, och detta kan leda till allt för stort tryck i vapnet, med risk för vapensprängning. Givetvis gäller samma fenomen med 12/76.
Vad är då den stora skillnaden mellan de olika kalibrarna ? Till att börja med så är det bara kalibrarna 12, 16 och 20 som man får jaga allt vilt som är lovligt för jakt med hagel. De övriga från 24 - .410/36, får man endast jaga djur tillhörande klass IV. Kaliber 10 och uppåt får inte användas till jakt i Sverige. Så det intressantaste kalibrarna är alltså 12 - 20. Vad det gäller de ballistiska egenskaperna är de likvärdiga. Skillnaden kommer i att man kan skjuta en tyngre laddning i en kaliber 12 mot 16, 16 mot 20. Man får flera hagel inom samma träffyta med 12:an mot 20:an. Visst kan man skjuta en patron med 36 gram hagel i en 20:a, lika väl som i en 12. Men efter som ett vapen i kaliber 20, oftast bara väger mellan 2.4 och 2.8 Kg, så kommer det inte att vara särdeles behagligt för skytten. Rekylen blir i det lättare vapnet ganska otrevlig. I stället laddar man 20:an med 23 - 26 gram hagel. Detta kan se ut som stora skillnader på papperet, men vid praktisk jakt, sägs i alla fall att man inte kan märka någon skillnad. Så valet är inte självklart. Vill man ha ett så lätta och smidigt vapen som möjligt, kika på ett vapen i kaliber 20. Är det extra kraft man vill ha, titta på 12:an. Vad det gäller kaliber 16, ligger den ju mitt i mellan 12:an och 20:an. Så den får inte fram de skillnader man ser om man jämför mellan 12 och 20. Så välj 12:an eller 20:an.
Grovleken på haglen i en hagelpatron, anges med hjälp av en speciell numrering. Den numrering som främst används idag är US. Denna numrering har en fallande skala till ökande hageldiameter. Läser man lite äldre litteratur kan man också stöta på det gamla svenska systemet för hagelnumrering.
Hagel storlek i mm....... US nummer,,,,,,,,,, Gamla Svenska nummer
2..................................... 9........................... 000
2.25................................ 8........................... 00
2.5.................................. 7.......................... 1
2.75................................ 6.......................... 2
3,00................................ 5.......................... 3
3.25................................ 4.......................... 4
3.5.................................. 3.......................... 5
3.75................................ 2.......................... 7
4,00................................ 1.......................... 8
4.50................................ _ ..........................9
Vid jakt är största tillåtna hagelstorlek US 1 (Se jaktkungörelsen § 43)
Trångborrning är också det någonting man bör titta lite på, när det gäller hagelvapen. Dels finns det vapen med sk fast trångborrning, men det finns också vapen med utbytbara choker. Med vilka man kan förändra vapnets trångborrning, genom att byta hylsor i vapnets mynning. För det är i mynningen som trångborrningen sitter. Det är en förträngning utav de sista centimetrarna av pipan. Detta skall tränga ihop hagelsvärmen och därmed förändar dennas spridning. Ju trängre borrningen är, desto tätare blir svärmen. Att tänka på i detta fall är att ju trängre borrning, desto flera randhagel får man också. Randhagel är hagel som deformeras i pipan, och därmed inte håller fart och riktning så bra. De sprider. Vad som också påverkar antalet randhagel är laddnings vikten. Ju tyngre laddning, desto flera hagel kommer att ligga an mot pipan, och därmed deformeras. Vidare blir skotten mera kännbara ju tyngre laddning man har. Rekylen blir kraftigare. En bra vikt på hagelladdningen är 30 - 32 gram. Detta i ett vapen kaliber 12.
När man mäter trångborrningen hos ett vapen, så skjuter man mot en pappskiva med en cirkel som har en diameter på 75 cm. Man skjuter från 35 m. Man måste också veta hur många hagel som den aktuella patronen innehåller (Np). Sedan räknar man antalet hagel som hamnat innanför cirkeln (Nc). Multiplicerar antalet med 100. Och delar detta med antalet hagel som patronen innehöll. Detta ger trångborrningen i procent.
(Nc x 100) / Np = trångborrning .
Trångborrningsgrad (choke)......... Procent av svärmen i cirkeln.
Extrafull trångborrning .................75 %
Full trångborrning .........................70 %
Trekvarts trångborrning............... 65 %
Halv trångborrning........................ 60 %
Kvarts trångborrning..................... 55 %
Förbättrad cylinder........................ 50 %
Ren cylinder (Skeet)..................... 40 %
Nu är det inte så enkelt att ett vapen med t.ex. 1/4- och 3/4- borrning, alltid sätter 55 % och 65 % av haglen inom en cirkel på 75 cm i diameter. För detta varierar, Laddvikt, Hagelstorlek, Hastighet och även olika fabrikat ger olika spridning av haglen. Provskjut alltid en ny patron, mot skjutplåt eller pappskiva för att få reda på dess spridning i just ditt vapen.
Att tänka på när du provskjuter och givetvis när du jagar är att haglen färdas även de en bit om du missar målet. En regel för hur långt haglen går är att de färdas lika långt i hundratalet meter som de har diameter i mm. Så en hagelpatron laddad med US 5, som har en hageldiameter på 3 mm, skall du räkna med att haglen färdas minst 300 meter. Minst, därför att en del hagel kan ha klumpat ihop sig. Denna klump får då mycket större massa och diameter än de enskilda haglen, och färdas också mycket längre.
Vilka arter får då jagas med hagelvapen ?
Enligt Jaktkungörelsen (§ 41) får man jaga vilt tillhörande klass 3 och 4, samt rådjur och lodjur. Vid jakt efter rådjur är dock hagelgevär tillåtet endast under tiden 1 oktober till 31 januari. Detta med hagelvapen med kalibrarna 12, 16 och 20. Och för de övriga klenare kalibrarna som är tillåtna för jakt, får man endast jaga vilt tillhörande klass 4.
Kalberguide kula.
.22 Long Rifle (5,6 x 15R) är förmodligen den mest spridda ammunitionen i världen. .22 i ammunitionsbeteckningen betyder att kulans diameter är 0,22 amerikanska tum eller 5,6 millimeter. Den är mycket populär som sport- och träningsskyttepatron, dels på grund av det låga priset och dels på grund av den låga rekylen. I jaktsammanhang tillhör den i Sverige klass 4, vilket betyder att den får användas för jakt på bland annat kråka. Den används också av hemvärnet för att utbilda hemvärnsungdommar.
22 Winchester Magnum Rimfire är en klass 3-kaliber som används för att jaga småvilt. Kulans diameter är .224 (5,7 mm) och beteckningen är 5,6×26R. R står för att det är kantantändning och alltså ingen tändhatt på patronen.
5,6x52R (22 Savage HP)
I USA blev denna patron föråldrad runt 1930, emellertid fortsätter tillverkningen av både ammunition och gevär i Europa. Den är här fortfarande populär i drillingar och andra kombivapen för småviltsjakt. Charles Newton skapade ursprungligen denna patron för att användas i Savage bygelrepetergevär, modell/99. I USA är patronen därför mera känd som 22 Savage High-Power vilket var beteckningen på patronen när den introducerades 1912. Newton använde sig av 25-35 WCF-hylsor som han kalibrerade ner och anpassade till 228” kulor.
Vi kan ange två skäl till att denna Amerika-skapelse överlevde i Europa. För det första är jakt på rådjur, räv, orre och tjäder vanligt i Europa och denna patron är ett bra val för dessa arter. För det andra är brytvapen mycket vanligare i Europa än i USA. Denna flänsförsedda lågtryckspatron var den enda kommersiella 22-kaliberpatronen för den vapentypen. För tillfället är det endast Hornady och S&B som erbjuder kulor i denna kaliber. Norma laddar patroner med 70 grains blyspets och helmantelkulor.
222 Remington
”Tvåtjugotvåan” blev en omedelbar succé när Remington introducerade den 1950 i sitt nya gevär, modell/722. Denna nya hylsa som Mike Walker i stort sett var ensam om att utveckla, var inte baserad på någon annan existerande hylsa. Den liknar dock i många avseenden en miniatyrversion av 30-06 Springfield och blev sedermera utgångspunkt för en del andra patroner.
Tack vare den höga precisionspotentialen, den flacka kulbanan och den milda rekylen blev den snabbt mycket populär bland bänkskyttar och jägare, både i USA och Europa.
Även om det finns många exempel på större djur som blivit fällda med 222:an, är patronen inte lämplig till annat än jakt på småvilt, inklusive rådjur.
Den är fortfarande en av de populäraste småviltskalibrarna, enkel och prisvärd att ladda och med ett stort utbud av kulor att välja bland.
Effektiv på avstånd upp till c:a 200 meter, vilket är tillräckligt för de flesta jägare. 222:an är med rätt laddning mycket mångsidig och orsakar liten päls- och köttförstöring på bl.a. räv, orre, rådjur och liknande vilt.På grund av räffelstigningen (1-14”) kan det vara svårt att få bra precision med tyngre kulor. En del vapen skjuter inte bra med 62 grains-kulor men kan ha utmärkt precision med lättare kulor.
223 Remington
Kort efter introduktionen av 222:an började Remington experimentera med en hylsa för militärt bruk. Fördelarna mot en 7,62x51 mm NATO (308 Winchester) är självklara. En soldat kan bära mycket mer ammunition eftersom den är mindre och lättare. Nackdelen är däremot att den inte klarar lika långa avstånd och inte penetrerar målet lika bra. Den första 223 (först använd av USAs militär och sedermera NATO som 5,56x45 mm) kom 1957 och var framförallt resultatet av Robert Huttons, (Guns & Ammo) och Gene Stoners (Armalite) arbete.
Ett av kraven för denna nya militära patron var att den skulle hålla överljudshastighet upp till 500 yards. Detta var omöjligt med 222:an. Med en lite längre hylsa, (större volym) ett högre arbetstryck och en mer strömlinjeformad 55 grainskula klarade 223:an av detta. USA:s armé antog denna kaliber 1964 och den användes genom hela Vietnamkonflikten. Sedan dess har NATO antagit denna kaliber, dock med en tyngre 63 grainkula som standardpatron. Detta kräver emellertid en högre räffelstigning, (1 – 7”) mot de flesta civila vapen som har 1 varv på 10”, 12” eller 14”.
Måtten på den militära versionen av patron och patronläge skiljer lite från 223 Remingtons civila variant som standardiserades 1965 av Remington. Detta resulterar i att militärammunition kan ge höga tryck när den används i civila vapen. Militära hylsor har mindre volym pga att de har tjockare gods och därför bör startladdningen reduceras med upp till 10% för dessa hylsor.
Precisionsmässigt erhålls oftast bäst resultat med kulor upp till 60 grain. Den är användbar för samma ändamål som 222 Remington men har en aning bättre prestanda. Eftersom NATO använder denna kaliber kan man förmoda att den kommer att bli vanligare bland jägare i Europa.
224 Weatherby Magnum
Fram till ganska nyligen har ingen annan kaliber blivit så trimmad som kaliber 22. Med detta som bakgrund var det ganska oundvikligt att ”mästaren” av hög-hastighets kalibrar, Roy Weatherby, skulle skapa en egen variant. 1963 introducerades denna som den minsta av Weatherbys kalibrar. Arbetet började på tidigt 1950-tal men pga att inga vapen fanns att tillgå blev inte denna kaliber introducerad förrän Weatherby minskade ner sitt Mark V och därmed skapade ”Varmintmaster”. Detta gevär är det enda som fabrikstillverkats för denna kaliber.
Ur ballistisk synpunkt slår denna kaliber 223:an men kan däremot inte mäta sig med 220 Swift. Patronen är den minsta kommersiella kalibern som använder bälte på hylsan och bibehåller därmed Weatherbys koncept om ”bältad-magnum”. Denna bältning reducerar hylssträckningen och ökar därmed livslängden på hylsan.
Eftersom de flesta Weatherby-gevären är kamrade med relativ lång friflykt kan man öka patronlängden och få bättre precision. Detta reducerar risken med att kulan börjar kantra innan den går in i loppet.
I Europa är 224:an endast tillåten för jakt på rådjur och mindre vilt. Den verkliga styrkan visar patronen upp vid jakt på skadedjur på långt håll, vilket den är konstruerad för.
22-250 Remington
Från början var denna wildcat gjord av en 250-3000 Savage-hylsa. Det är inte riktigt känt av vem eller när den gjordes första gången, men det mesta pekar på att det var en amerikansk vapenhantverkare vid namn J E Gebby. 1937 fick han kopieringsskydd på denna kaliber som 22 Varminter. Det dröjde dock ända till 1965 innan Remington kommersialiserade denna välbalanserade höghastighetspatron. Med den relativt flacka kulbanan är den användbar på långa håll.
I Europa är 22-250 mest använd för jakt på rådjur och småvilt såsom räv och fågel. För rådjur rekommenderas en tung kula.
Tack vare den höga hastigheten kommer många 22-250-gevär med stigningen 1 varv på 14” att klara av att stabilisera kulor upp till 70 grain. De flesta gevär ger dock bäst precision med kulor mellan 55 och 62 grain. På grund av den relativt stora hylsvolymen kan 22-250 vara känslig vid handladdning. Små variationer i laddningar och patronlängd kan ha stor påverkan på precisionen. Trots detta är denna patron känd för sin förträffliga precision.
220 Swift
“Den snabbaste fabriksgjorda patronen någonsin” är ett talesätt som stämde bra under 65 år efter att den introducerades 1935. Denna kaliber var först tänkt att användas i Winchesters modell/54 gevär. Originaldesignen till denna kaliber kommer från Grosevenor Wotkyns som experimenterade med att kalibrera ner 250-3000 Savagehylsan.
När Winchester standardiserade denna nya patron använde man konstigt nog 6 mm Lee Navy hylsor som redan då var på väg ut. (En förklaring kan vara att Winchester hade ett stort lager av dessa som skulle skrotas eftersom militären inte var intresserade av den patronen längre.) Genom att strypa ner denna hylsa till 22-kaliber och ladda med en 48 grain kula kunde Winchester presentera en mynningshastighet över 1200 m/s.
220 Swift är trots sitt namn avsedd för standard 224” kula. Den är lovordad som en av de bästa höghastighets-22:or som finns. Som alla finkalibriga höghastighetspatroner är den oberäknelig om lätta kulor används mot större vilt. Fabrikstillverkad ammunition är tillverkad för att ge snabb expansion i småvilt.
220 Swifts popularitet har dalat sedan 1955 och gett större utrymme till andra patroner bl.a. 22-250. Till stor del beror detta på att endast ett fåtal vapentillverkare har kalibern i sitt sortiment.
Även om fabrikstillverkad ammunition är laddade med lättare kulor, kan 220 Swift handladdas med 55-60 grains-kulor med utmärkt precision.
The .244 Holland & Holland Magnum cartridge was created in 1955 in Great Britain by deerstalker and rifle-maker David Lloyd (d. 1996), of Pipewell Hall, Northamptonshire and Glencassley in Sutherland, Scotland, and is not to be confused with the smaller-cased and much milder 6 mm (.244 in) Remington. Stalking on extremely steep deer forests such as his own at Glencassley, Lloyd was in search of a "canyon rifle" cartridge that would shoot exceptionally fast and with a very flat trajectory across deep valleys and over distances out to 300 yards (270 m) and more, to make range estimation less critical for accurate bullet placement, and to deliver a hard-hitting bullet weighing a minimum of 100 grains (10 g). The .244 H&H Magnum easily met these criteria.
25-06 Remington
Denna patron designades 1920 av A.O. Niedner och är en 30-06-hylsa anpassad till 257” kulor. Ett halvt sekel senare, 1969, standardiserades den av Remington som började fabrikstillverka patronen. Runt 1900-talets början försvann många patroner i kaliber 250 som t ex 25-29 WCF och 25-35 WCF. 25-06 har dock bevarat eller till och med ökat sin popularitet efter standardiseringen.
Tack vare det stora utbudet av kulor används den i Nordamerika för allt vilt upp till större hjortar. Även om det finns kulor upp till 120 grain är den inte tillåten för jakt på hjort i Norden.
Att överträffa en 25-06 är svårt när det gäller jakt på medelstort vilt på normalavstånd eller skadedjursjakt på långa håll. Många anser att den är idealisk vid jakt på gaffelantilop, amerikansk ren och liknande där avstånden kan bli långa.
Som alla patroner med stor hylsa i förhållande till kaliber gör 25-06 sig bäst med långsamtbrinnande krut. Den ballistik som moderna krut ger är något som Niedner endast kunde drömma om. För skadedjursjakt föredrar de flesta jägare 87 grains-kulor som ger flack kulbana och liten vindkänslighet.
.250-3000 Savage (6,3 x 48 mm), kallas också ibland bara .250 Savage, är en gevärskaliber som introduceras av Savage Arms 1914. I det svenska regelverket tillhör den klass 2, och får således användas för jakt på djur upp till rådjurs storlek. I kaliberbeteckningen står .250 för kulans diameter (0,250 inches, eller 6,3 mm) och 3000 för den kulhastighet (i feet per second, fot per sekund) som originalpatronen presterade. 3000 fot per sekund var en väldigt hög hastighet i början av seklet, och kalibern kan därför sägas vara en av de första höghastighetskalibrarna. Kalibern hör idag till de ovanligare, åtminstone i Sverige, men en till kaliber 5,6 mm nerstrypt modifikation kallad .22-250 används desto mer.
257 Roberts
Den välkände vapenskribenten Ned H Roberts konstruerade denna wildcat under 1920-talet och som Remington lanserade 1934. Ursprunget är en nedkalibrerad 7x57 mm Mauser med ändrad halsvinkel, från 15 till 20 grader.
Enligt Roberts rekommendationer var den avsedd för jakt på skadedjur, småvilt, kronhjort, elk samt även till älg! Under de flesta förhållanden och för vanliga jägare är sådant bruk tvivelaktigt. Om 257:an träffar i bröstkorgen och går in i lungorna kommer det naturligtvis att vara tillräckligt, även för de större arterna.
Risken att misslyckas är stor speciellt på längre håll. Kulor i kaliber 257 är helt enkelt inte tillräckligt tunga för att säkerställa penetration genom bogblad och muskler på de större arterna. I mitten av 1950-talet, när 6 mm höghastighetspatroner med flackare kulbana gjorde sitt intåg började 257:ans popularitet att dala.
Endast ett fåtal fabriksvapen finns tillgängliga i denna kaliber och nyligen var det endast Ruger som hade den med i sin katalog.
260 Remington
Detta är helt enkelt en 308 Winchesterhylsa som är nedkalibrerad för att passa 6,5 mm-kulor. Det var från början en wildcat-patron som dök upp strax efter kommersialiseringen av 308 Winchester 1952. Ken Waters och Jim Carmichel är två välkända pionjärer i samband med dess uppkomst. Så sent som 1997 startade fabrikstillverkning av denna patron under namnet 260 Remington. Det kan nämnas att A-square tidigare hade lanserat den med beteckningen 6,5-08.
260 Remington har ca 5% mindre hylsvolym än 6,5x55 men är generellt hårdare laddad. Detta medför att den i stort sett har samma prestanda som 6,5x55, men med den fördelen att den fungerar utmärkt i korta mekanismer. Magasinslängden i sådana gevär begränsar dessvärre patronlängden och tunga kulor måste sättas djupt vilket reducerar volymen med lägre prestanda som följd.
Trots detta är 260 Remington ett frestande alternativ i lättviktsvapen för jakt i bergsterräng. Den är tillräcklig för allt vilt upp till och med mindre storvilt på normala avstånd.
Den är lite för klen för älg även om den precis klarar nordiska krav, förutsatt att man använder handladdade patroner med bästa möjliga kula och krut (ofta med en komprimerad laddning).
264 Winchester Magnum
Åren efter introduktionen av 458 Winchester Magnum (1956), var det en febril aktivitet bland konstruktörer och tillverkare. Detta resulterade i en mängd korta magnumpatroner som var baserade på 458 Win Mag-hylsan. Ett exempel på dessa är 264 Winchester Magnum som fabrikstillverkades första gången 1958. Det var den första amerikanska kommersiella 6,5 mm-patronen efter 256 Newton som introducerades ca 1913. Fram till introduktionen av 260 Remington, 1997, var detta den enda amerikanska 6,5mm patronen som gjort någorlunda succé. Winchesters mål var att skapa en patron som kunde konkurrera med den populära 257 Weatherby Magnum. Winchester var då tvingade att kombinera hög utgångshastighet med en strömlinjeformad kula för att uppnå en mycket flack kulbana. Den var ämnad för jakt på långa avstånd av slätt- och bergsvilt samt större vilt på mer måttfulla avstånd. Winchester klarade dessa mål, men de flesta jägare tyckte inte om den 66 cm långa pipan som behövdes för att någorlunda uppfylla den utlovade ballistiken. Som svar på klagomålen började Winchester erbjuda vapen med kortare pipa. Vapen med 61 cm pipa, eller ännu värre, 56 cm pipa ger inte den utlovade prestandan.
264:an med sin stora hylsvolym kräver långsamtbrinnande krut och långa pipor för att uppnå maximala hastigheter.
P g a den stora hylsvolymen och den korta halsen blir livslängden på pipan ganska begränsad. En ordentlig rengöring med jämna mellanrum, och att aldrig skjuta pipan het är två sätt att minska pipslitaget.
Till skillnad från mindre magnum kan 264:an dra fördelen av 140 grains-kulor, som ger tillräcklig energi och genomträngning för jakt på större vilt såsom älg. Handladdaren kan välja på kulor mellan 80 och 160 grain.
6 mm Norma BR
Tillsammans med skyttar i svenska sportskyttelandslaget utvecklade Norma 6mm BR-patronen. Tidigare hade den nytillverkade 6 PPC testats med tunga kulor. Ett mindre parti laddades med Sierra 107 grain. Resultaten var mycket bra både precisions- och ballistikmässigt. Nackdelen med PPC var hylsbottens udda diameter, därför bedömdes BR vara ett bättre alternativ, speciellt som prestanda hos dom två var identiska. Remingtons BR patron var mycket lika PPC men baserad på 308 Win-hylsan.
Tyvärr kunde inte BR användas i “befintligt skick” i och med att kulläget inte passade långa tunga kulor, utan fick göras om en del.
Den lilla tändhatten och smala eldhålet kommer från bänkskyttet. Räffelstigningen sattes till 1-8” för att klara alla kulor upp till ca 110 grain. Förvånansvärt är att piporna visat sig hålla 4000-4500 skott. Den något större 243 Win har ungefär halva livslängden.
Fördelen med 6 BR gentemot 308 Win är den väsentligt lägre rekylen som har stor betydelse, speciellt vid en 120-skotts helmatch. De tunga 6 mmkulorna har relativt bra BC vilket minskar vindavdriften. Precisionsmässigt är den jämförbar med en 308 Win.
Patronen har blivit en favorit bland gevärskyttarna och i stort sett alla gällande världsrekord är skjutna med 6 mm Norma BR. Den har också använts framgångsrikt för annat långhållsskytte upp till 1000 yards.
6,5 Japanese Arisaka
Den japanska armén antog denna kaliber 1897. Av säkerhetsskäl byttes det gevär som var tänkt att användas till denna patron 1905 ut mot Arisaka Model 38, vilket har visat sig vara det mest hållbara gevär som någonsin använts av någon militärmakt.
Den europeiska beteckningen 6,5x50R visar att det är en liten fläns på hylsan. Patronen är den kortaste av alla militärpatronerna från slutet av 1800-talet. Den relativt lilla hylsvolymen ger en begränsad utgångshastighet. Eftersom Arisaka-geväret är så hållbart, kan man ladda denna lilla hylsa fullt ut och erhålla en godtagbar ballistik vilket gör patronen till ett bra val för smått och mellanstort vilt.
För närvarande är Norma enda tillverkare av hylsor till denna kaliber.
6,5 Carcano
Detta var den officiella militärpatronen i Italien från 1891 till slutet av andra världskriget. 6,5 Carcano var konstruerad för Mannlicher-Carcano geväret och är känd som 6,5x52 i Europa. Ett stort antal av dessa vapen blev beslagtagna under kriget och många blev sålda i USA till låga priser, vilket har bidragit till att patronen är väl spridd.
På grund av ett ovanligt lågt arbetstryck, kan man inte ladda dessa för att matcha liknande 6,5mm patroner. Trots detta är den ett bra val vid jakt på hjort.
Carcanon är det enda fabriksgjorda geväret, avsedd för röksvagt krut, med progressiv räffelstigning och det är anledningen till att den oftast ger bäst precision med 140 grain eller tyngre kulor. Norma har under många år varit ensam om tillverkningen av hylsor och patroner i denna kaliber.
6,5x55 Swedish Mauser
I motsats till den allmänna uppfattningen var det inte Mauser som utvecklade 6,5x55. Det var genom ett samarbete mellan Norge och Sverige som patronen togs fram och den introducerades som militär standardpatron i båda länderna 1894. Den har sedan dess visat sig vara en synnerligen effektiv och mångsidig patron. 6,5x55 är fortfarande efter 110 år standardkalibern för tävlingsskyttar i Skandinavien och den vanligaste jaktkalibern i Sverige, Norge och Finland. Anledningen till detta är den relativt milda rekylen och den påfallande djupa penetrationen. De flesta anser att 6,5x55 med rätt kula, är fullt tillräcklig för all typ av jakt i Skandinavien, från orre till älg. Det faktum att tiotusentals älgar årligen fälls i Norge och Sverige av jägare med 6,5x55 i händerna, styrker detta påstående.
Rådjuret är det mest förekommande hjortdjuret i Europa och överstiger sällan 30 kg. En 140 grains-kula med moderat laddning är ett bra val – effektiv och med och minimal köttförstöring. Det samma gäller större hjortarter som kronhjort, dovhjort och vildren även om man där har mer nytta av kraftigare laddning som ger en flackare kulbana. För älg är det vanligast med en 156 grainskula med maxladdning för högsta hastighet. Orre och tjäder skjuts oftast på långa håll och därför används helmantelkulor mellan 100 och 120 grain för att få flackast möjliga kulbana.
Andra namn på denna kaliber är:
6,5 mm Mauser
6,5 mm Krag-Jorgensen
6,5 mm Swedish
Georg Roth 502
DWM 431
Några vanliga svenska militära varianter av 6,5 x 55 mm patronen är:
Spårljus med vit eller röd spets
Pansarbrytande med svart spets
Lös med projektil av trä, grön för kulspruta m/14, röd för övriga modeller
Fredsbruk med yttersta spetsen av projektilen antingen grön eller blå.
Kammar med liten blykula som projektil
Blind m/06, hela patronen svart
Blind m/19, hela patronen förnicklad
Blind m/41, förnicklad hylsa med grön projektil
270 Winchester
Winchester introducerade 1925 en patron baserad på en 30-06 hylsa med lite längre och smalare hals anpassad för en 277”-kula, vilket inte hade använts tidigare i Europa eller USA. Resultatet blev en av världens mest populära jaktpatroner. När den lanserades kunde den erbjuda bättre egenskaper än någon annan kommersiell mellanklasspatron. Det var den nu avlidne vapenskribenten och jägaren Jack O’Connors favorit och genom sina reportage bidrog han till kaliberns popularitet i den engelskspråkiga delen av värden. I Europa blev 270 Win också mycket vanlig, men konkurrerade här med olika 6,5 mm och den väletablerade 7x64 mm Brenneke och fick därför inte samma fotfäste som i USA.
Succén med 270 Win kan nog anses bero på den utmärkta kombinationen av hanterbar rekyl och en flack kulbana.
Många föredrar 270 Win till bergsjakt eftersom den ger tillräcklig hastighet och bra kulbana med så kort pipa som 51 cm, vilket möjliggör lätta vapen.
För jakt på älg rekommenderas att använda en kula mellan 150 och 160 grain för att säkerställa tillräcklig penetration. Vid sidan av det ursprungliga användningsområdet kan nämnas att 270 Win har visat sig vara utomordentlig vid jakt på skadedjur på långt håll, om den laddas med en lätt kula.
270 Winchester Short Magnum
Winchester lanserade 270 WSM år 2002 och den är helt enkelt en nedkalibrerad version av den då ett år gamla 300 WSM. De nya korta magnumpa tronerna från Remington och Winchester är i stort baserade på 404 Jefferyhylsan.
Trots att den bara är drygt 53 mm lång har den betydligt större hylsvolym än den 64,5 mm långa 270 Winchester.
För att få patronen att passa i vapen med kort mekanism, är halsen ganska kort. Patronläget har också en modern övergångskona på 1,5 grad. Hylsan har en ganska brant bröstvinkel på 35 grader och sammantaget ger detta förutsättningar för att uppnå bra precision.
Med större krutkapacitet och högre utgångshastigheter överträffar den 270 Winchester, men kan inte mäta sig med den något rymligare 270 Weatherbys ballistik. Detta gör att många tror att den kommer att dö ut. Efter att ha sett vad den kan prestera tycker vi att den är för bra för att gå ett sådant öde till mötes. Av någon anledning är SAAMI- och CIP-måtten inte identiska, men den enda praktiska skillnaden är att CIP har en 0,05 mm mindre halsdiameter.
270 Weatherby Magnum
Denna patron var den första i Roy Weatherbys sortiment med bältade magnumpatroner och utvecklades omkring 1943. Weatherby kortade och kalibrerade ned en 300 H&H- hylsa som han sen ”fire-formade” för att åstadkomma det patenterade dubbelradiebröstet. Förutom det för Weatherby så typiska bröstet, har den även en relativt rak hylskropp med liten koning.
Det är en allsidig patron med ett stort användningsområde och som har använts till jakt på de flesta arter över hela världen. Med den relativt snälla rekylen och flacka kulbanan har den visat sig användbar även till varmintjakt.
Till jakt i bergsterräng och på öppna fält, är det svårt att hitta någon patron som kan konkurrera med 270 Wby. Den slår 270 Win i alla avseenden, även när det gäller pipslitage.
För skadedjursjakt passar 100 grains-kulor utmärkt, även om 130 grain är ett bra val om man förväntar sig extremt långa håll. Vid jakt på större vilt är naturligtvis 140 grain och tyngre kulor att rekommendera.
Trots lång friflykt ger fabriksladdad ammunition förvånansvärt bra precision.
280 Remington
Denna kaliber introducerade Remington 1957 till sin modell/740 halvautomat. Från början var 280 laddad till ett lite lägre tryck än 270 Win för att fungera bra i halvautomaten. Detta resonemang faller lite p g a att Remington även kammrade sina halvautomater för 270 Win. En troligare förklaring är att Remington tröttnat på att stämpla in ”270 Winchester” på sina gevär.
Förutom kalibern är skillnaden mellan 270 Win och 280 Rem att halsen är framflyttad 1,27 mm på 280. Det var helt avsiktligt gjort för att undvika att en 280 patron avfyrades i ett 270 Win-vapen.
280 Rem är en fin kaliber och har en viss ballistisk fördel mot 270, eftersom kulan är generellt bättre och valmöjligheterna större.
280 är alldeles utmärkt för precisionsskytte medan den europeiska föregångaren 7x64 inte medger samma möjlighet pga sitt extremt långa kulläge. 1979 försökte Remington öka på försäljningen genom att öka laddningen, (och prestandan) och ge den namnet ”7 mm Remington Express”. Detta skapade endast förvirring och beteckningen togs bort 1981.
280 Remington är användbar till all jakt utom på det största och farligaste viltet.
284 Winchester
Patronen introducerades av Winchester 1963. Målet var att skapa en patron för korta mekanismer med samma prestanda som 280 Rem. För att nå dit ökade man hylsdiametern. Detta resulterade i en hylsa som har nästan samma diameter som konventionella bältade magnumhylsor. För att anpassa den till slutstycken med standardmått, valde Winchester att göra hylsbotten med mindre diameter än kroppen ovanför, en s k ”rebated rim”.
Det dröjde många år innan 284 Win fick något gensvar av betydelse, främst beroende på begränsad tillgång på vapen men också beroende på oförklarligt dålig reklam från vissa vapenskribenter. Kalibern har dock gjort comeback och erbjuds nu i korta och lätta vapen.
Wildcat-anhängarna såg potentialen i den korta hylsans relativt stora volym. De gjorde om halsen för att passa alla möjliga kalibrar från 6 mm till kaliber 35. En av de mest använda är kaliber 6,5 mm och som år 2001 standardiserades av Norma med beteckningen 6,5-284 Norma.
Som jaktkaliber täcker 284 Win i stort sett samma område som 270 Winchester, 280 Remington och 7x64 Brenneke. 284 Win är ett gångbart val för de flesta viltarter i Nordamerika och Europa.
När de tyngsta kulorna används krävs ganska djup kulisättning för att patronen skall passa i kortrepeterande vapen. Följden blir att hylsvolymen blir begränsad och detta påverkar naturligtvis prestandan negativt. Med kulor upp till 150 grain är skillnaden så liten att 284 Winchester kan matcha sina konkurrenter, med den fördelen att den kan användas i lätthanterliga, kortrepeterande vapen.
7x57R Mauser
Denna flänsvariant av 7x57 Mauser var anpassad för brytvapen och presenterades år 1892. Det är främst i Europa som dessa vapen har blivit populära till allroundjakt. Denna typ av vapen konstruerades för att vara lätta, trots att de kan ha två, tre eller ibland fyra pipor. De flesta brytvapen kräver lite mildare laddningar än det som används i repetergevär, för att inte skada den relativt känsliga låskonstruktionen. Kombinationen med låga gastryck och flänsförsedd hylsa underlättar att dra ut hylsorna efter avfyrning.
Som de flesta patroner med fläns är även 7x57R mindre kraftig än sin flänslösa variant. Dessbättre används vapnen oftast på korta till medellånga avstånd vilket medger jakt på samma vilt som 7x57. I Skandinavien uppfyller den kraven för älg och är väl lämpad till rådjur och andra mindre hjortarter.
Eftersom brytvapen och kombivapen är relativt ovanliga i USA, förekommer 7x57R nästan enbart i Europa.
7x57 Mauser
Detta är en av de bäst balanserade patronerna som någonsin tillverkats. Det är anmärkningsvärt då den konstruerades så tidigt som 1892. Den är militärt framtagen och antogs av Spanien och flera sydamerikanska länder. Dess effektivitet visades i kriget mot engelsmännen i boerkriget och mot amerikaner i spansk-amerikanska kriget.
I jaktmarkerna har den visat sig vara en av de bästa och mest mångsidiga patronerna genom tiderna. Den kombinerar en relativt flack kulbana med en mild rekyl, stort urval av kulvikter och tillräcklig energi för jakt på många av världens viltarter.
I England kallades den för 275 Rigby efter en berömd vapenhantverkare som importerade patronen tillsammans med andra Mauser-produkter.
I Europa är den fortfarande ett populärt val eftersom den inte orsakar så stor köttförstöring på mindre vilt, såsom rådjur, trots att den är tillräckligt kraftfull för större vilt. Med rätt kula är den tillräcklig för all jakt på Nordamerikas vilt utom möjligen björn. Trots detta var det ”Karamojo” Bells favoritpatron laddad med FMJ kula som han använde vid sina jakter i Afrika. Där sköt han hundratals, kanske tusentals, elefanter med skott mot huvudet. (Skottplacering och rätt prestanda överträffar alltid rå kraft.)
7x64
Wilhelm Brenneke var en utmärkt tysk patrondesigner som fortfarande är världsberömd för sin Brenneke-patron till hagelgevär. Han modifierade också flera patroner i de mest populära kalibrarna (från före 1900) med att ge dem större krutvolym. I en avsikt att få ett militärkontrakt på en kraftigare patron och ersätta 8x57, utformade han därför 8x64. Militären nappade inte, men eftersom 7x57 var populär kalibrerade han 1917 ner sin 8x64 och skapade därmed 7x64, nästan 40 år innan den nästan identiska 280 Remington introducerades.
Eftersom den är avsedd som jaktpatron är den mycket vanlig i Centraleuropa, där många länder har förbjudit militärkalibrar till jakt.
För handladdaren är 7x64 en mycket mångsidig patron med kulvikter från 80 till 180 grain. Den bästa precisionen får man oftast med lite tyngre och längre kulor p g a patronlägets extremt långa övergångskona. Denna patron är tillräcklig för alla viltarter på norra halvklotet, inklusive de största björnarna, förutsatt att man använder en bra och tung kula.
7x65R
I brytvapen fungerar en patron med fläns bäst. Det var därför självklart för Brenneke att förse sin nya 7 mm patron med en fläns då han 1920 konstruerade 7x65R. Till skillnad från sin ”kusin” 8x64R, blev denna patron mycket populär till dubbelpipiga gevär och kombivapen som är vanliga i Centraleuropa. Eftersom den är mycket kraftigare än den tidigare så populära 7x57R, har den tagit marknadsandelar från den kortare patronen. Även den äldre 8x57JRS har fått känna av konkurrensen från 7x65R.
Trots den vekare konstruktionen i brytvapen jämfört med cylinderlåsvapen, är det maximala gastrycket satt så högt som 3800 bar (piezo). Detta är ca 10% högre än 7x57R och andra jämförbara flänspatroner. Följaktligen är prestandan nära 7x64:an och lämplig för jakt på samma vilt.
7mm-08 Remington
Detta är inget annat än en nedkalibrerad 308 Winchester. Från början en wildcat som främst användes till siluettskytte. Den standardiserades av Remington 1980.
Metallsiluettskytte har sitt ursprung i Mexico och går ut på att träffa och välta en metallplatta formad som ett djur. Beroende på vilket djur som avbildas varierar skjutavståndet från 200 till 500 meter. Önskvärt är en lätt rekyl men ändå tillräcklig kraft i kulan för att välta figuren oavsett var den träffar målet.
Skyttarna upptäckte att 308 Winchester gav onödigt mycket rekyl och krympte därför halsen till att passa en 7 mm kula. Resultatet blev en patron som gav bra precision, relativt flack kulbana, lätt rekyl och tillräckligt med energi för att välta målen på 500 meter.
Hylskapaciteten är mindre än i 7x57 Mauser. I de korta mekanismer som normalt används, krävs det ganska djup isättning av kulor som är tyngre än 140 grain. Följden av detta är att den inte matchar 7x57:ans prestanda med normala jaktladdningar. För jaktändamål är 7mm-08 Remington väl lämpad för mellanstort vilt, även på långa avstånd, speciellt för de som tycker om kortrepeterande vapen. Av detta skäl har patronen blivit populär bland de som föredrar lätta vapen.
7 mm Shooting Times Westerner
1979 kalibrerade Layne Simpson ner en 8 mm Remington Magnumhylsa till 7 mm. Ungefär tio år senare skrev han en artikel om sin skapelse i tidningen ”Shooting Times”, där han döpte den till 7 mm Shooting Times Westerner, (7 mm STW). Läsarnas intresse var så stort att flera företag började erbjuda vapen kamrade för 7 mm STW-patroner. Även ett antal ammunitionstillverkare har patronen i sitt sortiment. Det svåra med riktigt stora hylsor i förhållande till kalibern är att kunna utnyttja hylsvolymen. Kruten måste vara tröga för att man ska kunna fylla hylsan så mycket som möjligt dels för att undvika otillräcklig tändning, dels för att få in tillräckligt med energi. Samtidigt måste krutet brinna så snabbt att det håller trycket uppe då kulan rör sig framåt och volymen ökar. Därför är det svårt att tillverka krut som medger utnyttjande av hela hylsvolymen. För att få någorlunda bra ballistisk prestanda erfordras en lång pipa. Självklart får man räkna med ordentligt pipslitage.
Med en optimal laddning når man lite bättre prestanda än med andra korta 7 mm magnumpatroner. Med en bra kula kan man jaga allt över hela världen, utom det allra största viltet.
7 mm Remington Magnum
Introducerades av Remington år 1962 som en kort magnum baserad på 458 Winchester. Förutom halsdiametern är den identisk med 264 Winchester Magnum från 1958. 7 mm RM har sedan länge varit den populäraste och mest använda magnumpatronen över hela världen.
Anledningen till att 7 mm Remington blivit så populär är att den får betraktas som en mångsidig storviltspatron. Den erbjuder stort urval av kulor, flack kulbana och en rekyl som de flesta jägare klarar att hantera. Många jägare anser att rekylen är en betydande faktor vid val av kaliber. 7mm Remington Magnum alstrar ungefär så mycket rekyl som de flesta av oss kan klara av med normal träning.
Ingen av de korta 7 mm magnumpatronerna skiljer sig nämnvärt från 275 H&H Magnum från ca 1912. Anledningen till att Remingtons magnum blev populärare än dess föregångare beror nästan enbart på de långsamtbrinnande kruten som utvecklades efter andra världskriget. Detta tillsammans med de utmärkta och prisvärda vapnen från Remington har varit avgörande faktorer för 7 mm Remington Magnums framgångar.
Det stora urvalet av 7 mm-kulor kombinerat med förnämlig ballistik, gör den till ett utmärkt val för all typ av jakt i hela världen med undantag för de största djuren i Afrika.
7 mm Weatherby Magnum
7mm Weatherby Magnum är en kort magnum som introducerades 1944. Liksom flera andra 7mm magnumpatroner är denna till kapacitet och design en kopia av 275 H&H Magnum från ca 1912.
Utveckling av bättre krut till magnumpatroner möjliggjorde för Weatherby att åstadkomma bättre ballistik än sina konkurrenter.
Weatherby gjorde sin 7 mm magnumpatron genom att korta ner och göra om halsen på en 300 H&H-hylsa. Troligtvis hade patroner som 7x61 Sharpe & Hart Super och 7 mm Remington Magnum inte funnits om de större vapentillverkarna hade tagit till sig 7 mm Weatherby Magnum. Emellertid var inte Weatherby medlem av Sporting Arms and Ammunition Manufacturers Institute (SAAMI) och därför gjordes ingen standardisering av Weatherbys patroner.
Remington har på senare tid standardiserat både 7 mm och 300 Weatherby Magnum och kamrar numera vapen till båda dessa patroner.
Alla korta 7 mm magnum har likvärdiga hylsmått och har i stort sett samma prestanda. Vid jakt på större arter lämpar sig 150 grain och tyngre kulor bäst. I omvänt förhållande, vid jakt på längre avstånd på bergs- och slättdjur föredrar många jägare 140 grains-kulor med en flackare kulbana. 150 grainskulor är en bra kompromiss för de som föredrar att använda samma kula till flera olika jakter.
Med en bra kula är denna patron tillräcklig för all sorts jakt i hela världen, utom för de allra största villebråden.
7 mm Remington Ultra Magnum
När man ser en sådan patron ställer man sig frågan, ”när är tillräckligt tillräckligt?”, eller helt enkelt, ”när är hylskapaciteten för stor?”. Detta är det senaste tillskottet i Remingtons ”Ultra Mag”-serie och presenterades 2001. Genom att använda en fullängdshylsa utan bälte och en kroppsdiameter som är större än bältet på bälthylsor, fick denna hylsa betydligt mer volym än de konventionella magnumkalibrarna. Patronen är i en klass för sig och detta visar sig i första hand genom flacka kulbanor. En 140 grains spetskula har flackare kulbana än vad 22-250 har med en 55 grainskula! Om man tittar på anslagsenergin så har 7 mm RUM c:a 25% mera energi än 7 mm Remington Magnum. Sådana prestanda har dock sitt pris. I detta fall i form av hög mynningsknall, relativt kraftig rekyl och kort livslängd på pipan. Det senare oavsett hur omsorgsfull vapenvården görs. Frågan är hur många jägare som kan dra nytta av 7mm Remington Ultras prestanda. För de få som anser sig kunna det är den naturligtvis lämpad för jakt på långa avstånd, på allt vilt över hela världen utom de allra största i Afrika.
7,5x55 Swiss
1889 antog Schweiz 7,5x55 som patron till sitt nya gevär från Schmidt-Rubin med rak repetering, s k straight-pull. De första versionerna av detta ovanliga gevär hade en del oönskade egenskaper som begränsade patronens potential betydligt. Det dröjde till 1911 innan vapnet var färdigutvecklat och man kunde ladda med ett tryck upp till 45.500 psi. Sådana laddningar matchar 308 Winchesters, vilket gör att 7,5x55 kan användas till samma sorts jakt som den modernare varianten.
Trots sitt namn använder sig denna patron av en standard 0,308” kula. Från början användes en kula med nära 7,5 mm (0,299”) diameter som var papperslindad för att fungera i en 30-kaliber pipa.
Schweizarna använde denna till 300 m skytte i många år med stor framgång. Laddningar med deras egna 200 grain FMJ-kulor gav utgångshastigheter runt 820 m/s. Gastrycken var förstås ganska höga men skyttarna använde endast de bästa vapnen, såsom Tanner och Grünig & Elmiger.
Varken Schmidt-Rubin-geväret eller 7,5x55-patronen blev någonsin populär utanför Schweiz. Det har däremot exporterats ett stort antal billiga överskottsgevär till USA.
Norma erbjuder både fabriksladdad ammunition och nya hylsor för handladdning.
7,62x54R (Russian)
Ryssland antog denna patron 1891 för att användas i Mosin-Nagant geväret. Kombinationen brukades fram till slutet av andra världskriget och blev även antagen av Finland och Kina som militärpatron. Vid varierande tidpunkter har Sako och ett antal olika amerikanska tillverkare producerat ett stort antal Mosin-Nagant gevär. Trots en del annorlunda detaljer presterar den mycket hög precision i händerna på en duktig skytt. 7,62x54R är en av få militärpatroner med fläns som fortfarande används.
Diametern på räfflingen är oftast lite större än på ett standard 30-kalibers gevär. Det innebär att kulor med 7,85 – 7,90 mm diameter sannolikt är optimalt. Trots det större räffelmåttet ger ändå många vapen acceptabel precision med 7,82 mm kulor.
Ballistiskt sett är denna kaliber mycket lik 308 Winchester och lämpar sig därför till samma sorts jakt. I Finland används den ofta vid jakt på älg. På grund av begränsad hylsvolym och magasinslängd lämpar den sig inte för jaktladdningar med de tyngsta kulorna.
Både Remington och Winchester tillverkade ammunition fram till 50-talet. All militärammunition använde Berdan tändhattar, medan Norma idag tillverkar högkvalitetshylsor och patroner för Boxer tändhattar.
30-30 Winchester
Detta var den första amerikanska jaktpatronen konstruerad för röksvagt krut. Winchester introducerade den 1895 till sin nya Browning-designade modell/ 1894 bygelrepeter. Från början kallades den för 30 WCF (Winchester Center Fire). Det moderna namnet härstammar från den tid då svartkrutskalibrar fick sitt namn av kaliber, laddning och kulvikt. Det påstås att fabriksladdningen var 30 grain röksvagt krut, vilket kan vara sant, därav namnet. Eftersom den är gjord för bygelrepetervapen har 30-30 alltid varit snällt laddad med moderata gastryck. Den har blivit populär över hela världen och i Europa förekommer den även i brytvapen då med beteckningen 7,62x51R. I USA ansågs 30-30 Win vara ett typiskt exempel på en bra hjortpatron, speciellt för den amerikanska vitsvanshjorten. Den har därmed varit måttstock under nästan ett århundrade för alla andra hjortkalibrar. I Europa anses den inte kraftfull nog och är därför inte tillåten för större djur än rådjur.
30-06 Springfield
USA införde 1903 en mycket kraftig militärpatron tillsammans med ett nytt modernt repetergevär. Patronen var den kortlivade 30-03 och geväret det nu berömda 1903 Springfield. Vapnet var så likt Mausers patent att USA blev stämda inför internationell domstol och dömda att betala royalty till Mauser.
1906 tog amerikanska armén tillbaka alla sina 30-03 Springfield-gevär, för att anpassa dem till en patron med kortare hylshals och en mer strömlinjeformad kula.
Detta som svar på Tysklands modernisering av sina 8 mm-gevär och ammunition 1905. Den berömda 30-06 var född. Detta är den i särklass mest spridda och omtyckta patronen i världen, även om 308 Winchester har knappat in lite på senare tid. 30-06 har tillräcklig hylsvolym för att ge en utomordentlig ballistik och bra precision. Den är skonsam mot pipan och har en någorlunda hanterbar rekyl, speciellt med lätta kulor och laddningar. Den har även varit en utmärkt utgångspunkt för ett stort antal wildcats, från 6 mm upp till kaliber 35.
Med kulval från 110 till 220 grain är 30-06 mycket flexibel för handladdaren. Att krutet kan varieras från 201 till MRP tillhör ovanligheterna för en och samma patron. Den har fungerat utmärkt till jakt på nästan alla viltarter över hela världen. De flesta jägare föredrar 180 grains-kulor för större vilt, såsom älg och björn. I situationer där skott på långa avstånd förekommer mot mindre vilt, är 150 till 165 grains-kulor att föredra i och med den flackare kulbanan.
308 Winchester
308 Win är den civila versionen av NATOs 7,62x51. Som de flesta tidigare militära patroner räknade man med att även denna skulle bli populär för jakt. Därför var Winchester snabba att introducera sin civila variant 1952, bara ett år efter att NATO antog 7,62x51.
Syftet med den militära versionen var att man ville ha en mer kompakt patron som gjorde det möjligt för soldaterna att bära med sig ett större antal. Den skulle samtidigt kunna matcha den militära 30-06, och ge snabbare eldhastighet i kulsprutor.
Som en bonus har det visat sig att 308 Win har mycket bra precision vilket har medfört att många precisionsskyttar har anammat den. Eftersom den också passar i kortrepeterande gevär och ger nästan samma hastigheter med lätta till mediumtunga kulor som 30-06, har den blivit en populär jaktkaliber över hela världen. Hylskapaciteten och totallängden gör att den inte lämpar sig för kulor som överstiger 180 grain. Därför anser många att 308:an är lite för klen att använda mot Nordamerikas största och farligaste vilt som t ex de största björnarna.
Viktigt att notera är: 308 Winchester är inte är helt identisk med 7,62x51 NATO beroende på toleranser. Militär ammunition passar därför inte i alla civila vapen.
.310 Cadet.
Originally introduced by Greener as a target round for the small Martini sporting and training rifle in 1900 this round was commonly known as the .310 Greener.
300 Holland & Holland Magnum
Den introducerades 1925, från början som ”Holland’s Super 30”, och var det första kommersiella försöket att förbättra 30-06:ans prestanda. 1935 vanns 1000-yardstävlingen, ”Wimbledon Cup Match” med denna patron och över en natt blev 300 H&H Magnum berömd.
Detta är helt enkelt en 375 H&H-hylsa, kalibrerad för att passa 30-kaliberkulor. Hylsan har en ganska kraftig koning och en relativt liten halsvinkel. Dessa karaktäristiska drag trodde man skulle ge ökad precision och enkel extraktion. Som jaktkaliber var 300 H&H ganska populär i USA och Europa till strax efter andra världskriget. Då kom en mängd patroner som var kortare men med samma hylskapacitet och tog över marknaden. För närvarande är det få som kamrar sina vapen för 300 H&H, utom möjligtvis fanatiska H&H fans. Den är alltjämt en bra jaktpatron och med optimala laddningar matchar den de modernare magnumpatronerna, så som 300 Win Mag, 308 Norma Mag och 300 WSM. Nackdelen är att den kräver långa mekanismer.
300 Winchester Short Magnum
Winchester hann före Remington med denna korta, tjocka magnumkaliber år 2000. Remingtons liknande ”Short Action Ultra Magnum” (SAUM) använder en lite kortare hylsa som fungerar bättre i Remingtons kortrepeterande gevär. Båda modellerna är baserade på en kortad version av en 404 Jeffery-hylsa.
Eftersom hylsans kropp är nästan rak är det viktigt att patronläget har en fin yta, så att inte hylsan fastnar efter avfyrning. Den korta patronlängden ger en begränsad krutvolym vid användandet av tyngre kulor. Därför lämpar sig denna patron bäst med kulor upp till 180 grain. Tyngre kulor stjäl en del av hylsvolymen och prestandan blir därför lidande. Skillnaden mellan 300 WSM och de övriga 300 magnumpatronerna är dock inte större än att den som föredrar kortrepeterande vapen kan acceptera den.
Trots att den är så ny är den redan utgångspunkt för en hel del wildcats, både inom jakt och precisionsskytte. Jägare kommer säkert att vara mest intresserade av korta, lätthanterliga och kraftfulla gevär i kalibrarna 25 till 45. Winchester har redan tillverkat patroner i kaliber 250, 270, 338 och fler kommer säkert att följa. För precisionsskytte på extremt långa avstånd kommer säkert 6,5 och 7 mm att vara intressanta. Tack vare det stora utbudet av kulor får handladdaren en mångsidig patron i 300 WSM. Prestandan är imponerande med tanke på hylsstorleken. Flera vapentillverkare har redan börjat producera vapen till patronen t ex Winchester, Browning, Blaser, Savage och Sako. När detta skrivs är det säkert fler på gång. 300 WSM har med all säkerhet kommit för att stanna.
308 Norma Magnum
Ett år efter att Norma introducerade 358 Norma Magnum (1959), använde Norma den hylsan som utgångspunkt och lanserade 308 Norma Magnum. Genom detta hann Norma före Winchester och Remington med vad som skulle visa sig vara ett lyckat koncept; en kort 300 magnumpatron för mekanismer av standardlängd. Det blev samtidigt den första magnumpatronen i kaliber 30 som standardiserades. Trots att den har lite mindre hylsvolym än 300 Winchester Magnum, är ballistiken nästan identisk. Den verkar faktiskt mer välbalanserad än de flesta andra magnumpatronerna i samma kaliber. Vi har noterat ovanligt jämna tryck och hastigheter med 180 grain och tyngre kulor. Den har visat sig vara en mycket bra patron vid precisionsskytte. Trots alla superlativen över denna patron har inte de stora vapentillverkarna kamrat sina vapen för 308 NM. På grund av detta har 308 Norma Magnum i stort sett tynat bort utanför Skandinavien. Här hemma är den populär och vanligt förekommande och det nyproduceras även vapen av bl a Schultz & Larsen. Nyproduktionen av vapen får ses som en garanti för att patronen kommer att leva i många år till.
300 Winchester Magnum
Denna patron introducerades så sent som 1963 och blev snabbt en av de populäraste i 300 magnumsortimentet. Den skiljer sig lite från Winchesters tidigare 264, 338 och 458 magnum genom att ha en lite längre hylsa. Anledningen till denna förändring med längre hylsa och ovanligt kort hals, var att man ville ha en större hylsvolym som skulle ge bättre ballistik. Prestandaskillnaden mellan denna och wildcaten 30-338 (en 338 Winchester krympt till 30-kaliber) är ganska blygsam. Orsaken till denna skapelse var troligtvis att Norma introducerade 308 Norma Magnum 1960. Detta avskräckte Winchester från att göra en kort magnum. Hade inte Norma lanserat sin 1960, hade troligtvis Winchester lancerat en kort magnum liknande 30-338.
De flesta anser att en jaktpatron bör ha en halslängd som motsvarar kulans diameter, men varken 300 WM eller ett antal andra populära Winchester kalibrar har detta. 300 WMs popularitet har definitivt inte påverkats av detta. Trots sin längd, är den avsedd för mekanismer med standardlängd, även om det innebär att kulor tyngre än 180 grain måste sättas ganska djupt. Detta påverkar hylsvolymen och i sin tur ballistiken negativt. På samma sätt som de andra 300 magnum-patronerna, kommer även 300 Winchester Magnum till sin rätt vid jakt på större vilt på långa avstånd. Eftersom rekyl och mynningsknall är relativt kraftig, behöver de flesta träna en hel del för att kunna hantera ett 300 Win Mag-vapen på ett bra sätt. Handladdaren kan ladda lätta kulor till låg hastighet för att få behaglig övningsammunition. Viktigt Några tillverkningsserier har körts med betydligt tjockare material i 300 Win. Därför publicerar vi två omgångar data. En för dom tjockare med mindre invändig volym och en för dom lättare/större. Dom tunga väger ca 17,5 g/ 270 gr och dom lätta ca 14,0 g/215 gr. Det är mycket viktigt att använda rätt data eftersom patronen är ganska känslig för volymändringar.
300 Weatherby Magnum
1944 konstruerade och lanserade Roy Weatherby denna kaliber, vilken fram till introduktionen av 340 Weatherby Magnum 1962, var den sista som baserades på H&H:s hylsa. Denna patron använder sig av en fullängdshylsa och kräver vapen med långa mekanismer. Fram till ganska nyligen var det den längsta kommersiella 300-hylsan. I en 66 cm lång pipa ger den imponerande prestanda. 300 Weatherby utklassar alla övriga korta magnumpatroner, vilket har medfört att den har blivit Weatherbys mest framgångsrika patron. Hylsan har använts som utgångspunkt till flera långa wildcat-patroner för både jakt och precisionsskytte, delvis beroende på Normas höga hylskvalité. Trots att nyutvecklade, kortare magnumpatroner har hotat populariteten är den fortfarande en favorit bland jägare världen över.300 Weatherby Magnum har med framgång använts mot i stort sett allt vilt, med lyckat resultat. Den blev en favorit bland många berömda jägare som började jaga strax efter andra världskriget då Weatherby kunde erbjuda sina kunder förträffliga vapen och fabriksammunition tillverkad av Norma.
30-378 Weatherby Magnum
Genom introduktionen av 378 Weatherby Magnum (1952) skapades det en helt ny hylsa. På begäran av amerikanska armén krympte Weatherby år 1959 ner den till kaliber 30. I början var de olika krutalternativen mycket begränsade men allt eftersom utvecklingen av dessa fortskred blev patronens prestanda allt bättre. Med dagens moderna krut kan 30-378 Wby prestera imponerande utgångshastigheter och tillika flacka kulbanor. I Normas (Weatherby) fabriksladdning används ett speciellt krut som tog år att förfina. Detta krut ger enastående ballistik jämfört med allt annat burkkrut.
Med en optimal laddning kan denna patron lämna en imponerande dos av energi mot mål på långa avstånd. Liksom andra ”extrema” magnumpatroner kommer 30-378 Weatherby bäst till sin rätt i händerna på erfarna långhållskyttar med speciella behov av en potent patron. Naturligtvis har så höga prestanda sina nackdelar. Både rekyl och mynningsknall är kraftig och pipans livslängd kort. En bra mynningsbroms, vilket finns som tillval till Weatherbys gevär, reducerar rekylen betydligt.
1996 började Norma fabrikstillverka 30-378-patroner åt Weatherby.
7,7 Japanese
I Europa är beteckningen för denna patron 7,7x58 mm Japanese Arisaka. Den japanska armén antog denna patron 1939 för att ersätta den gamla och ganska kraftlösa 6,5 Japanese Arisaka. P g a dålig planering och logistik slutade det med att Japan använde båda sorterna under andra världskriget. Resultatet av detta medförde att det blev problem genom alla led; i produktion, med transporter och inte minst ute i fält. Detta var en av de faktorer som påverkade krigets utgång negativt för Japans del, betydligt mer än historiker vill göra gällande.
En modern och kraftfull kaliber som 7,7 Japanese, eller 31 Jap, som den också kallas, har liknande prestanda som 308 Winchester. Den kan därför användas till samma ändamål.
Norma har sedan länge varit den enda tillverkaren av hylsor och patroner till de många överskotts- och souvenirgevär som har hamnat i USA efter andra världskriget.
303 British
303 British blev redan 1888 den officiella brittiska militärpatronen. Den ersattes så sent som 1950 av NATO:s officiella patron 7,62x51. Som vanligt med militära kalibrar, blev också 303 extremt populär över hela det brittiska imperiet. Originalladdningen kombinerade en 215 grains-kula med en komprimerad svartkrutsladdning. Denna blev ganska snart ersatt av en korditladdning som gav lägre gastryck, men en högre utgångshastighet. Prestandan på den långa och tunga kulan var förhållandevis god, trots den relativt låga utgångshastigheten. Den kom till sin rätt, när den användes mot större arter, som hjort och antilop. En spetsigare och lättare kula blev senare standard för militären. Hylsan blev utgångspunkt för ett antal wildcats, avsedda för enskottsgevär och även repeterstudsare. Många av dessa blev populära över hela världen, men speciellt i Australien och Kanada. Prestandamässigt är 303 British tillräckligt lik 308 Winchester för att kunna användas till samma ändamål.
318 Rimless Nitro Express.
Developed by Westley Richards around 1910 for use in their Mauser type bolt action rifles this has been and still is a very popular round for use against non-dangerous game.
7,65 Argentine
Den här patronen designades av Mauser 1889 och blev officiell militärpatron i Argentina, Bolivia, Colombia, Ecuador, Peru och Turkiet.
I Europa kallas denna för 7,65x53 Mauser. Kulor med diameter 7,95 mm var från början tänkt att användas men 7,92 och 7,90 mm kulor ger oftast tillräckligt bra precision i de flesta gevär. Trots att den konstruerades för så länge sedan är prestandan i moderna vapen nästan omöjlig att skilja från 308 Winchester. För det otränade ögat är hylsorna nästan identiska, men den ena kan inte ersätta den andra. Med en bra laddning kan 7,65 Argentine användas till jakt på samma vilt som 308 Winchester, men p g a att äldre vapen i denna kaliber är svaga är våra laddata reducerade. De militära patronerna laddades med en 211 grain rundnosad kula. Flertalet av dagens jägare anser att 150 och 180 grains spetskulor ger det bästa resultatet.
Norma är idag den enda som tillverkar hylsor och patroner till denna kaliber. Såväl Remington som Winchester tillverkade ammunition och även gevär för denna patron före andra världskriget.
8x57 JRS
Kort efter att den tyska armén antog 8 mm Mauser (1888), introducerade Mauser en version med fläns avsedd för kombi- och brytvapen. Otroligt nog står bokstaven J för ”Infanterie” enligt de tyska dokument som beskriver den militära versionen. De engelsktalande översättarna tog fel på gotiskt ”i” och skrev ett ”j”. (Denna intressanta detalj finns med i de senaste upplagorna av ”Cartridges of the World”). Bokstaven har ingen betydelse när det gäller diametern på kulan. 1905 övergick den tyska armén från 226 grain rundnosad 8 mm-kula till en 154 grain, 8,2 mm spitzerkula. På alla militära 8x57J-pipor gjordes räfflingen djupare för att öka livslängden på pipan. Bokstaven ”S” står för ”Spitzer” och betyder att pipan antingen var tillverkad, eller ändrad för att användas till 8,2 mm- kulor. Det är lite av en raritet ifall man skulle hitta ett gevär som är avsedd för 8 mm-kula. Det finns dock en hel del kombivapen för 8x57JR kvar i gott skick så det är inte omöjligt. För att göra saken mer komplicerad har många brytvapen endast kuldiametern (8,2 mm) stämplat på pipan. Detta trots att många vapen tillverkades för 8 mm patroner med olika kuldiametrar och hylsor med olika mått. Låt en kvalificerad vapensmed undersöka vapnet om du är osäker på vilka patroner som skall användas. 8x57JRS är en flexibel och kraftfull patron som har prestanda liknande 30-06. Det tillverkas fortfarande bryt- och kombivapen i denna kaliber.
8x57 JS
Militären i Tyskland antog 8 mm Mauser år 1888 och följdes av Kina, Tjeckoslovakien och Polen. Namnet Mauser är vilseledande eftersom patronen utvecklades av en tysk militärgrupp vid Spandau Arsenal, för att användas i ett gevär som var en föregångare till det kända M/98 geväret.Otroligt nog står bokstaven J för ”Infanterie” som det står i tyska dokument som beskriver den militära versionen. De engelsktalande översättarna tog fel på gotiskt ”i” och skrev ett ”j”. (Denna intressanta detalj finns med i de senaste upplagorna av ”Cartridges of the World”). Bokstaven har ingen betydelse när det gäller diametern på kulan.1905 ökade tyskarna gastrycket i denna patron och gick från en 226 grain rundnosad 8 mm-kula (638 m/s), till en 154 grain 8,2 mm spitzerkula (878 m/s – otrolig hastighet vid denna tid). Anledningen till detta var att på alla existerande militära pipor skulle räfflingen göras djupare för att förlänga pipornas livslängd. Alla nya pipor skulle göras med denna nya räffling medan borrningen skulle förbli densamma. Bokstaven ”S” står för ”Spitzer” och betyder att pipan antingen var tillverkad, eller ändrad för att användas till 8,2 mm- kulor.
Skulle man hitta ett vapen som är tillverkat för originalkalibern 8x57J, (8 mm räffling) är det en riktig raritet. Det är dock inte omöjligt, se därför till att mäta upp loppet för att avgöra rätt kaliber i och med att märkningen inte alltid är att lita på. 8x57JS är en flexibel och kraftfull patron som kan jämföras med 30-06 prestanda. Numera tillverkas ganska få vapen för 8x57 JS, vilket är synd med tanke på att den är en fin och potent gammal kaliber. I händerna på en duktig skytt passar den till nästan all sorts jakt över hela världen.
Introduced in 1911 by Jeffery this is the rimmed version of the .333 for use in double rifles.
338-06 A-square
Detta var en wildcat som dök upp kort efter att 338 Winchester Magnum (1958) lanserades och bra kulor i kaliber 338 (8,58 mm) blev tillgängliga. Det är enkelt att modifiera en 30-06-hylsa till att passa en 338-kula. Detta bidrog till populariteten av denna patron. Det var amerikanska A-Square som lät standardisera patronen hos SAAMI, därav namnet.
Kort efter andra världskrigets slut, uppfann Charles O´Neil, Elmer Keith och Don Hopkins en liknande wildcat, men med en gammal 33 Winchester-kula (8,46 mm). Eftersom ingen ”spitzerkula” erbjöds kommersiellt i den kalibern, var det nästan dömt att misslyckas. Efter lanseringen av 338 Winchester Magnum och 340 Weatherby Magnum, blev en stor mängd olika 338-kulor tillgängliga och detta medförde att 338-06 fick bättre förutsättningar för att bli populär. Fördelarna gentemot 30-06 i prestanda vid användning mot större vilt medför att denna kaliber troligen kommer att få kommersiellt fotfäste. För 35 Whelen tog det ungefär 75 år, men förhoppningsvis tar det inte lika lång tid för 338-06. Likheten mellan dessa två konkurrenter är stor men 338-06 har en något rakare kulbana med tunga kulor.
Eftersom den har betydligt lägre utgångshastighet än 338 Winchester Magnum har den en behagligare rekyl. Prestandan är tillräcklig för att 338-06 kan användas till samma användningsområde som en kort magnum om man begränsar sig till kortare håll. 338-06 A-Square är ingen långhållspatron, men på moderata avstånd är den lämplig till de största arterna på norra halvklotet och även i Afrika.
338 Winchester Magnum
1958 introducerade Winchester två nya patroner, baserade på 458 Win Mag hylsan, med för den tiden lite ovanliga kalibrar. Den ena var 264 Winchester Magnum som efter en lovande start snabbt tappade i popularitet. Den andra var 338 Winchester Magnum, som efter hand har blivit en av de mest populära magnumpatronerna. Orsaken till framgången är enkel; med kulor i mellanvikt är kulbanan tillräcklig rak för att kunna brukas till jakt på relativt långa avstånd. Med bra och relativt tunga kulor är expansionen kontrollerbar. Penetrationen är utomordentlig och verkan förutsägbar – effektiv vid bra placerade träffar. Rekylen är ungefär densamma som för 300 Winchester Magnum och hanterbar för de flesta jägare. 338 har blivit en av de populäraste magnumkalibrarna någonsin, och är speciellt vanlig vid jakt på det största viltet i norra Amerika. I Sverige har den ökande vildsvinsstammen i söder och den allt större björnstammen i norr, fått till följd att intresset för 338 Winchester Magnum har ökat. Det är enkelt att hitta bra och potenta laddningar till 338. Med optimala laddningar är denna patron lämpad till nästan allt storvilt i hela världen.
340 Weatherby Magnum
Många anser att detta är den bästa av alla Roy Weatherbys många framgångsrika patronkonstruktioner. Den dök upp 1962 och var ett svar på Winchesters succé med 338 Magnum. Det var en logisk utveckling eftersom den fyllde ut gapet mellan 300 Wby och 378 Wby. Den använder samma hylsa som 300 Weatherby Magnum och ger därmed tillräckligt med volym för att kunna kallas en ”magnum”.
Med en hylsvolym stor nog för att kunna skicka iväg alla användbara kulor mellan 180 och 300 grain med tillräcklig hög hastighet, skulle denna patron kunna kallas för den perfekta allroundpatronen för storvilt. Den är mycket användbar till långa avstånd på slätter och vid bergsjakt. Den är tillräckligt kraftig för att fälla nästan alla viltarter. Med rätt kula är den kapabel att även fälla elefant och buffel men kaliber 340 är i många länder inte tillåtet för sådana arter. Patronens potential utnyttjas bäst i vapen med lång pipa (minst 66 cm) och stora laddningar med långsamtbrinnande krut. Mynningsknallen är skarp, men inte lika kraftfull som hos de nya ”Super Magnum”. Rekylen är naturligtvis kraftig och likartad med 375 H&H.
338 Lapua Magnum
1987 utvecklade Lapua i Finland denna patron som svar på ett antal förfrågningar från USA. Den var ursprungligen avsedd för militärens och polisens prickskyttegevär. Hylsan är baserad på 416 Rigby som har kortats och krympts ner för att passa den mindre kulan. Den europeiska benämningen är 8,6x70. Den har ungefär 14% större hylsvolym än 340 Weatherby Magnum, men det ger inte proportionellt lika stort utslag i prestandan. Vid laddningar med samma gastryck i gevär med samma piplängd, är utgångshastigheten ungefär likvärdig. Lapuan har en fördel av att använda en modern hylsa utan bälte vilket underlättar matningen. För precisionsskytte på långa avstånd har 338 Lapua visat sig överlägsen de flesta andra patronerna. Dess popularitet har ökat kraftigt eftersom det länge har funnits ett behov av en ”sniperkaliber” mellan 300 WM och 50 BMG. SAKO, Mauser och Accuracy International m fl tillverkar kompletta snipergevär i denna kaliber. För jakt är den tillräcklig för allt vilt över hela världen. Många länder kräver dock att man använder grövre kaliber vid jakt på det största och mest farliga viltet. För närvarande är det endast SAKO som tillverkar jaktvapen för 338 Lapua Magnum. Många vapenhantverkare bygger dock customgevär för patronen.
338 Remington Ultra Magnum
Introducerades år 2000 av Remington och var den andra patronen tillhörande deras sortiment av ”Ultra Magnum”-patroner som standardiserades. Det är en fullängdshylsa baserad på 404 Jeffery. Hylskroppen har liten koning och relativt skarpt bröst vilket ger maximal hylskapacitet i en patron som kan fungera i ett Remington 700 gevär. Med en sådan hylsa ger de bästa laddningarna en mycket flack kulbana. Mynningsenergin överstiger en 338 Winchester Magnum med c:a 25%. För de som klarar av mynningsknallen och rekylen är det kanske bra med den extra energin vid vissa tillfällen. Mycket få jägare har egentligen behov av eller kapaciteten att fullt ut hantera en sådan här potent patron. I händerna på en erfaren jägare är den användbar till allt vilt i hela världen där kalibern är tillåten.
338-378 Weatherby Magnum
Detta är ytterligare en experimentutvecklad patron från Weatherby som kom på 60-talet. Introduktionen av 378 Weatherby Magnum gav en ny hylsa för patroninnovatörer att modifiera. Trots den betydligt rymligare hylsan fick man ingen större förbättring av 340 Weatherby Magnums prestanda förrän de nya, långsamtbrinnande kruten utvecklades. 1998 fick Norma den första ordern från Weatherby på fabriksladdad 338-378. Med den relativt stora volym som denna hylsa har, kan 338-378 Weatherby Magnum skicka iväg en 250 grainskula med ca 940 m/s, vilket är imponerande. Den snällare 340 Weatherby Magnum kommer med samma kula upp i 870 m/s, men använder betydligt mindre mängd krut. 340 Wby mag ger därmed lägre mynningsknall samt en behagligare rekyl. I händerna på jägare som kan nyttja den, är 338-378 Weatherby Magnum lämplig för jakt på allt vilt över hela världen.
358 Norma Magnum
Normas ingenjör, Nils Kvale, utvecklade denna patron i början på 50-talet. Det är i stort sett en kopia av den långa, nu sällan förekommande 35 Newton, som kom ut på marknaden i USA 1915. Tyvärr var det endast Husqvarna i Sverige, och Schultz & Larsen i Danmark som tillverkade vapen för 358 Norma Magnum. Hade Norma lyckats övertyga någon av de stora vapentillverkarna i USA att bygga vapen för denna kaliber, hade den säkert blivit lika populär som exempelvis 338 Winchester Magnum. Med de bästa laddningarna ger 338 Win Mag lite flackare kulbana, men 358:an ger mer energi. Hylsorna är i stort sett identiska, men 358:an har ett bättre förhållande mellan volym och kuldiameter vilket gör att den kan nyttja fler sorters krut och därmed få ut mer energi. Praktiskt sett kan en 358 Norma med rätt kula uträtta samma sak som en 375 H&H utan att behöva en lång magnummekanism. Eftersom många tycker att långa mekanismer är lite otympliga kan detta vara en betydande fördel. Under senare år har många bra premiumkulor utvecklats som är lämpliga för 358 NM. Detta ökar användningsområdet för denna förträffliga patron. För de som är intresserade av en relativt lätt kaliber för jakt i Afrika, där 35-kaliber är laglig, finns det 310 grains-kulor från Woodleigh, Australien som räcker till för de flesta viltarter. Danska Schultz & Larsen kamrar sin nya modell 97 ”take-down” för 358 Norma Magnum.
.369 Purdey Nitro Express.
The .369 Purdey Nitro Express cartridge was designed around 1922 for use in their own double rifles and loaded with a 270 grain bullet.
9,3x57
Det är inte känt när denna patron konstruerades och ingen vet vem som är dess upphovsman. Vi vet dock att det är en tysk patron som härstammar från åren runt det förra sekelskiftet. Detta är inget annat än en 8x57 som utvidgats för att klara den grövre 9,3 kulan. Eftersom det bara skiljer 0,2 mm mellan denna och 9x57 Mauser, är prestandan och användningsområdet likvärdigt. Prestanda och konstruktion är också lik 9,5x57 Mannlicher men är betydligt kraftigare än den raka 9,3x57R. Många liknande patroner dök upp vid sekelskiftet men av dessa är endast 9,3x57 fortfarande vanligt förekommande. Patronen används framför allt av älgjägare i Sverige men förekommer i hela Skandinavien. Det vanligaste vapnet är Husqvarna av äldre modell och för närvarande förekommer ingen nyproduktion av vapen. 9,3x57 har fått smeknamnet ”Potatiskastaren” eftersom den skickar iväg en tung kula med låg utgångshastighet. Detta gör att folk i allmänhet tror att den får en väldigt krökt kulbana. Vid jämförelse visar det sig att skillnaden mot ”storebror” 9,3x62 inte är så stor. Med tanke på dess popularitet bland de som inte prioriterar raka kulbanor, är vi övertygade om att den kommer att leva vidare i många år.
Eftersom det inte finns någon tryckstandard för denna kaliber och att det förekommer många gamla vapen som fortfarande är i bruk, har vi begränsat oss till 3000 bar (43500 psi) som maxladdningar i våra laddata.
9,3x62
Den tyske vapenhantverkaren Otto Bock designade denna patron 1905 för jakt i de tyska kolonierna i Afrika. Han lyckades med intentionen och den är fortfarande en mycket omtyckt och populär patron. I USA är 9,3x62 underskattad och nästan anonym trots att den har liknande prestanda som den populära 35 Whelen. Patronen blev snabbt en succé tack vare hanterbar rekyl, bra prestanda och inte minst prisvärda vapen. Bönder i hela Afrika har använt sig av 9,3x62 för jakt efter antilop och liknande djur, med lyckat resultat. Laddad med FMJ- kulor och i händerna på erfarna jägare användes den även till de största och farligaste arterna i Afrika. I Norden är den vanligt förekommande och populär främst till älgjakt men även till den ökande vildsvinsjakten i södra Sverige. I de norra landsdelarna ökar efterfrågan i takt med att björnjakten blir allt vanligare. Med lite träning kan de flesta skyttar lära sig att hantera rekylen. Med tunga kulor som ger kontrollerbar expansion är köttförstörelsen acceptabel. Handladdaren som laddar med spetskulor och skjuter in på optimalt avstånd uppnår en kulbana som är godtagbar för de flesta jakter och jägare. De flesta europeiska vapentillverkarna kamrar vapen för 9,3x62.
9,3x74R
Förvånansvärt nog är det okänt vem som konstruerade 9,3x74R. Vi vet att den förekom på tidigt 1900-tal och att den var en tysk motsvarighet till den något kortare 400/360 Westley Richards. 9,3x74R är nu ansedd vara kungen bland flänspatroner och är nästan lika kraftfull som den idag sällsynta 375 H&H Flanged Magnum. Denna tyska konstruktion är populär i hela Europa som en storviltkaliber för dubbelstudsare och kombivapen. Genom sin konstruktion har denna patron samma prestanda som 9,3x62. Eftersom den är avsedd för att användas i brytvapen är hylskapaciteten större vilket medför att den kan ha ett lägre gastryck än 9,3x62 och ändå ha samma prestanda. I England är det vanligt att gamla fina vapen i kaliber 35 modifierats till 9,3x74R eftersom det är svårt att få tag på passande ammunition i kaliber 35. Patronen kan användas till samma viltarter som 9,3x62, men på grund av de vapenkonstruktioner den används i är den lämpligast på moderata avstånd. Vid användning i dubbelstudsare är det önskvärt men svårt, att få laddningar som ger samma träffpunkt för båda piporna.
375 Holland & Holland Magnum
När Holland & Holland konstruerade denna patron 1912 ansågs 9,52 mm kulor tillhöra lätt medelklass. Med den relativt hanterbara rekylen och moderna kuldesignen blev den snabbt den populäraste allroundpatronen för jakt i Afrika. På grund av det klena bröstet lade konstruktörerna till ett bälte. Detta bälte är inget annat än en bred rand med ett svarvat utdragarspår. Till skillnad från konventionella flänshylsor fungerar denna även bra i vapen med lådmagasin. Bältet gjorde faktiskt en sak till som visade sig betyda mer än vad konstruktörerna kunde tänka sig, det tillät att man kunde kalla den för det nästan sexiga namnet, ”Holland & Holland’s 375 Belted Rimless Magnum Express”.
375 H&H Magnum kräver vapen med lång magnum-mekanism och dessa var från början ganska sällsynta och dyra. För att kunna använda billigare standard mausermekanismer, tog engelska vapenhantverkare bort material från framkanten av magasinet och bakom de nedre låsklackarna. Detta var dock ett kostsamt hantverk och 375 H&H-hylsan blev snabbt grunden till ett antal kortare magnumpatroner. Det är en slående likhet mellan 375 H&H och 30-06:ans kulbana och med en kula med bra ballistisk koefficient får man en förvånansvärt flack kulbana. 375 Holland & Holland är relativt vanlig vid älgjakt i Skandinavien. Det är dock i Afrika, med dess omfattande variation av stora jaktbara arter, som man kan utnyttja dess fulla potential. Med rätt typ av kulor kan den även användas till buffel- och elefantjakt, även om det till sådan jakt finns bättre alternativ.
375 Holland & Holland Flanged Magnun Nitro Rxpress.
År 1912, lanserades ett berömt par bland storviltspatronerna: 375 H&H Magnum och 375 Flanged Magnum NE. 375 H&H Magnum med magnumbälte för studsare och 375 Flanged Magnum NE för dubbelstudsare. Inga andra motsvarande par storviltspatroner för studsare och dubbelstudsare fanns att tillgå - förrän nu. Jägare som vill skjuta med 375 dubbelstudsare kan nu ladda med 375 Flanged Magnum NE från Norma.
375 Weatherby Magnum
I mitten av 1940-talet modifierade Roy Weatherby 375 H&H Magnumhylsan genom att göra den rakare och ändra bröstet till den karaktäristiska dubbel-radien. Den förstorade versionen har ungefär 10% större hylsvolym vilket ger Weatherbys konstruktion mellan 30 och 60 m/s mer i utgångshastighet jämnfört med originalet. Trots prestandaökningen var intresset i stort sett obefintligt. Mycket få 375 Weatherby-vapen såldes.1953 introducerades den betydligt kraftigare 378 Weatherby Magnum, vilket medförde att 375 Wby fick ytterligare konkurrens och nästan dog ut. Fabrikstillverkningen av ammunition låg nere under flera årtionden. År 2001 började Norma återigen ladda och nu är den tillgänglig med en 300 grains Nosler Partition-ku375 Weatherby Magnums prestanda är något bättre än 375 H&H, men skillnaden är inte större än att användningsområdet är det samma.
375 Remington Ultra Magnum
Denna patron introducerades 2001 som den största av Remingtons Ultra Magnum. Genom en modern konstruktion (rak kropp och en skarp bröstvinkel) av en utdragen 404 Jeffery-hylsa, kunde Remington öka kapaciteten påtagligt jämfört med en bältad hylsa. Tack vare den ökade hylsvolymen ger patronen betydligt mer energi än 375 H&H. På papperet är skillnaden sensationellt stor. Remingtons 375 Ultra Magnum har samma anslagsenergi på 180 meter som en 375 H&H har vid pipmynningen. Den höga utgångshastigheten medför också att 375 Ultra Mag nästan matchar kulbanan från en fabriksladdad 270 Winchester, vilket är imponerande. Som med alla patroner med höga utgångshastigheter är det mycket noga med kulvalet. Detta för att få bra restvikter och därmed säkerställa fullgod penetration. Detta har historiskt sett visat sig vara ett problem eftersom kulor inte har utvecklats i samma takt som krutet. På senare tid har dock konstruktörerna vaknat och nu finns en mängd s k ”premiumkulor” att välja bland.
De flesta skyttar kommer att anse att rekylen från denna patron är ganska ”manlig”. Genom att montera en rekyldämpare kan man minska rekylen rejält, men får istället en kraftigare mynningsknall. 375 Ultra Mag är avsedd för att lämna en stor mängd energi på långa avstånd och ett ställe där detta skulle kunna användas är i Afrika.
378 Weatherby Magnum
1952 konstruerade Roy Weatherby denna patron med 416 Rigby som bas. Hylsan försågs med magnumbälte, dubbelradiebröst samt krymptes ned till rätt kaliber. För att vara säker på att laddningar över 100 grain skulle tändas ordentligt, frågade han Federal om de kunde tillverka en ny tändhatt. Resultatet blev den för handladdare nu välkända Federal 215 Magnumtändhatten.
Roy Weatherby testade själv 378:an under en safari i Afrika 1953. Han använde det då nya Schultz & Larsen-geväret som var tillverkat efter hans egna specifikationer. Under den jakten fällde han en elefanttjur med ett skott. Med bra laddningar överstiger 378 Weatherbys prestanda 375 H&H med över 100 m/s! Med effektiva spetskulor är kulbanan liknande de bästa 270 Winchester-laddningarna. Härigenom skapas möjligheter att leverera en stor mängd energi till mål på långa avstånd. Den kan avlämna mer energi på 450 m än vad en 30-06 ger vid mynningen! Sådan prestanda har också ett pris – kraftig rekyl. Mycket träning krävs för att behärska denna utan dåliga avfyringar. Att montera en mynningsbroms är nästan ett måste för de flesta skyttar. Som med alla dessa kalibrar rekommenderas man att endast använda de allra bästa kulorna för att garantera bra restvikter och därmed djup penetration, särskilt om kulan skulle träffa kraftiga ben. Denna patron är kraftigare än nödvändigt, för allt utom jakt i Afrika.
400 Purdey 3"
This round was originally a black powder round of the late 19th century and was brought up to date with a smokeless loading by Purdey in the 1920's
404 Rimless NE Jeffery
Mauserpatronen 10.75x73, bättre känd som 404 Jeffery, lanserades 1909 och blev en riktig trotjänare i många afrikanska Game Departments. Den är inte alls lika känd som andra storviltspatroner, men har ett mycket brett användningsområde. 404 Jeffery i moderna laddningar är bättre än någonsin och kommer att förbli en av de bästa patronerna för storvilt i Afrika.
416 Remington Magnum
Remington bestämde sig 1988 för att fylla det stora gapet mellan 375 H&H och 458 Winchester Magnum. Resultatet blev 416 Remington Magnum.
Under c:a 25 år hade många patroninnovatörer experimenterat med 416- patroner. Den populäraste var kanske 416 Hoffman som baserar sig på 375 H&Hhylsan och är mycket lik Remingtons version. Remington gjorde det enkelt för sig och utvidgade sin 8 mm Remington Magnum-hylsa för att passa till 10,57 mm kulor. Genom detta lyckades Remington kopiera den berömda 416 Rigbys prestanda genom ett högre gastryck. Några kanske protesterar, men det verkar inte som det finns några större nackdelar med detta moderna sätt att ha högre tryck i mindre hylsor. Som i många andra kalibrar är magnumbeteckningen endast ett marknadsföringstrick, - ”Om den har ett bälte måste det vara en magnum.” Eftersom både 416 Rigby och 416 Weatherby har betydligt större hylsa, kan dessa laddas till betydligt högre hastigheter vilket medför att dessa kan betraktas som ”äkta” magnum.
Med en bra laddning är 416 Remingtons kulbana liknande 375 H&H. Energin överstiger vad en typisk 458 Winchester-laddning ger. Därför är detta en mångsidig patron. Somliga hävdar att detta är det optimala valet för storviltjakt. För jakt på större afrikanskt vilt är laddningar med 400 grains-kulor med bra konstruktion ett klassiskt val. För de som jagar de största björnarna i Alaska eller älg i Europa, är 300-350 grains-kulor ett bättre val.
416 Rigby
John Rigby introducerade denna patentskyddade patron 1911, för användning i repetergevär. Nästan alla berömda skribenter och legendariska jägare använde 416 Rigby före andra världskriget vilket är förvånande eftersom det endast var ett fåtal (178 st) gevär tillverkade. Som importör av Mauser-produkter hade Rigby tillgång till långa magnummekanismer. Där fanns plats för patroner med kapacitet nog att skicka iväg tunga kulor i tillräckligt hög hastighet mot storvilt i Afrika. Allt detta kunde uppnås med relativt lågt tryck vilket var nödvändigt eftersom det enda tillgängliga krutet i England vid den tidpunkten var det temperaturkänsliga korditkrutet. Rigbys 416-kula hade ovanligt robust mantel som var ännu kraftigare mot spetsen. Dessa helmantlade kulor var starka nog att gå igenom tjocka ben, t o m huvudskott mot elefant. Kulorna hade dessutom en hög tvärsnittsbelastning som gav enastående penetration. Lägg till den relativt flacka kulbanan och man får något som kan betraktas som en perfekt allroundpatron vid Afrika-jakt. När Kynoch Ltd upphörde med sin tillverkning 1960, började ägare till 416 Rigby desperat söka efter ammunition. De lyckades övertala Norma som tillverkade 50.000 hylsor i början på 70-talet. Med ett förnyat intresse för grovkalibriga vapen följde flera producenter efter. Först erbjöd Federal fabriksladdad 416 Rigby-ammunition. Strax efter lanserade Remington sin 416 Rem Mag. Ett år senare kom 416 Weatherby, som var en uppkalibrerad 378. Man kan med detta säga att cirkeln var sluten eftersom Weatherby gjorde sin första 378-hylsa genom att modifiera en 416 Rigby-hylsa.
Norma har två versioner av 416 Rigby-patroner i sitt sortiment. En med 400 grains Barnes Solid och en med lika tung Swift A-Frame-kula.
416 Weatherby Magnum
Det nyväckta intresset för patroner i kaliber 416 på 1980-talet ledde till att Weatherby naturligtvis kom med en egen version. För att följa Weatherbys tradition när det gäller att ligga snäppet bättre än övriga, var denna tvungen att ha den högsta hastigheten av de 416-patroner som fanns. Detta lyckades de med och 1989 presenterade Weatherby sin 416 med en utgångshastighet som var c:a 90 m/s högre än Remingtons version. Det är intressant att en 416 Weatherby är en uppkalibrerad 378 Weatherby Magnum som i sin tur var en bältesversion av den gamla 416 Rigbyhylsan. Naturligtvis har dessa två samma krutkapacitet. Rigby gjorde sin hylsa stor nog att kunna ge bra ballistik med ett lågt tryck. Detta för att korditkrutet, som är temperaturkänsligt, inte skulle ge för höga tryck i Afrikas hetta. Genom att utnyttja den stora hylsvolymen och använda modernt krut fick Weatherbys variant en mycket bättre ballistik än Rigbys. Samtidigt kunde Weatherbys ingenjörer återigen skapa en ännu kraftigare patron än originalpatronen. I ett normalt jaktvapen genererar 416 Weatherby Magnum en rekyl som få jägare klarar av att hantera utan mycket träning. I händerna på en skicklig jägare klarar 416 Weatherby Magnum av att fälla vilket vilt som helst, var som helst, utan några som helst problem.
404 Jeffery
Engelsmannen William Jackman Jeffery introducerade denna patron 1909 som en flänslös version av sin populära 400 Jeffery. Trots namnet är 404:ans kuldiameter 10,75 mm (423”). Eftersom den inte kräver magnummekanism kunde billiga vapen som Mauser och liknande lätt anpassas genom att endast ändra på magasinet och slutstyckets stötbotten. Detta gjorde att 404 Jeffery blev en av de populäraste och mest spridda allroundkalibrarna i Afrika och Indien. I Europa fick patronen beteckningen 10,75x73.
Till skillnad från de flesta brittiska patronerna laddades denna i Europa av tyska RWS. Detta medförde att den gamla ”arbetshästen” hölls vid liv långt efter att de övriga grovkalibriga vapnen hade pensionerats, många p g a att det inte fanns ammunition till dem. 404-hylsan blev också grunden för ett stort antal wildcats, däribland de som Dakota Arms konstruerade och det nya WSM-sortimentet.
Med en mindre hylsvolym och en kortare hylsa kan den inte mäta sig med 416 Rigbys ballistik. Från början laddades 404:an med 400-grains kulor som gav 648 m/s och 5450 Joule vid mynningen. Med moderna, långsamtbrinnande krut ser man att den nästan matchar 416 Rigbys ballistik. Med en modern expanderande kula av toppkvalité är 404 ett bra val för allsidig jakt i Afrika och på storvilt i Europa och Nordamerika. Norma erbjuder nu hylsor för handladdning.
45-70 Government
År 1873 standardiserade USA’s armé denna patron som var efterföljaren till 50-70 Government. Patronen var avsedd för enkelskottsvapnet ”trapdoor” Springfield rifle. Det moderna namnet är en förkortning av originalets 45-70-500 som angav kaliber, svartkrutsladdning och kulvikt. Trots att denna patron utvecklades för ett ”antikt” vapen tjänade den USAs armé under närmare 19 år. Den blev ersatt 1892 av Krag-Jörgensen-geväret vilken var kamrad för kaliber 30, numera känt som 30-40 Krag. Till skillnad från de flesta andra svartkrutspatronerna är fortfarande 45-70 ”still going strong” mer än 130 år efter sin introduktion. Anledningen till detta är ganska självklar, det är en bra patron för jakt på det mesta över hela världen. Efter att tillverkningen av vapen nästan upphörde mellan första och andra världskriget, kamrar nu ett flertal företag återigen vapen i olika modeller. De flesta moderna vapen med bättre stål och design tål högre tryck än vad de gamla vapnen var anpassade för. Vid laddning till dessa nya vapen måste man komma ihåg att de flesta originalkulorna inte är gjorda för höga hastigheter utan går sönder vid anslaget. Av denna anledning rekommenderar vi att använda de bästa kulorna för sådana laddningar. Vi har 45-70 Goverment-data i tre olika trycknivåer: Max: 2000 bar – Till gamla svartkrutsvapen och nytillverkade kopior. Max: 3000 bar – Till nya Marlin, Ruger och liknande ”falling block”-vapen. Max: 4000 bar – Endast till Ruger. VARNING! Att avfyra ett gammalt svartkrutsvapen eller kopia därav med en laddning kraftigare än 2000 bar kan förstöra vapnet och ge personskador!
Norma erbjuder en 45 Basic-hylsa som är 73 mm lång som kan kapas till lämplig längd.
450 Rigby Rimless
Det sägs att alla Rigby-patroner tillverkas med sikte på Afrika. Nyaste Rigby-patronen är 450 Rimless som lanserades 1995. Denna stora patron har 45-kaliber i samma hylsa som populära 416 Rigby. Stor hylsvolym ger 35,6-gramskulan samma utgångshastighet som 32,4-gramskulan i 458 Lott. 450 Rigby Rimless är en ny patron, men den är redan välkänd bland jägare i Afrika.
458 Winchester Magnum
Winchester introducerade 1956 en “Afrika”-version av sin berömda studsare modell-70, avsedd för deras nya patron: 458 Winchester Magnum. Tanken var att kunna erbjuda Winchester-produkter till den ökande skara som hade råd att åka till Afrika på storviltsjakt. Vid utveckling av denna patron försökte Winchester kopiera den gamla och respekterade 450 Nitro Express, genom att få en 500 grain-kula att uppnå 655 m/s. Prestanda som hade fått 450 NE att bli så framgångsrik.Winchesters konstruktörer insåg att moderna cylindermekanismer klarar av betydligt högre gastryck än dubbelstudsare. Detta tillsammans med moderna krut som inte var så temperaturkänsliga som 450 NEs korditladdningar, tillät Winchester att använda mindre och kortare hylsor. Det visade sig emellertid ganska snart att Winchesters ingenjörer lättare kunde ha nått fram till den önskade ballistiken genom att använda en längre hylsa. Med en piplängd på 56 cm ger inte många fabriksladdningar mer än 580 m/s i utgångshastighet. Erfarna storviltjägare ansåg att 670 m/s var att föredra, därför blev originalladdningarna en besvikelse. Med moderna krut och optimala laddningar kan 458 Winchester Magnum nu få prestanda som matchar 450 NE:s originalladdning. Denna patron kan användas i vapen med mekanismer av standardlängd, vilket har medfört att många tillverkare nu erbjuder prisvärda gevär. Med rätt laddning är 458 Winchester Magnum ett bra val för de som är intresserade av jakt på bisonoxe, elefant och liknande vilt.
458 Lott introducerades av Jack Lott 1971. Efter att ha skadats av en buffel, skadeskjuten med en 458 Winchester Magnum i Mocambique, ville han konstruera en effektivare patron. För att öka hylsvolymen och utgångshastigheten gjordes Lott-hylsan 3/10 tum längre. 458 Winchester Magnum-patroner kan användas i ett 458 Lott-vapen och 458 Lott är favoritpatronen för många yrkesjägare i Afrika.
460 Weatherby Magnum
Fram till att Holland & Holland lanserade sin 700 Nitro Express, var 460 Weatherby Magnum den kraftigaste fabriksladdade patronen. 460 Wby erhöll denna position vid introduktionen 1958 då den tog över tronen från 600 Nitro Express. 460 Weatherby är helt enkelt en uppkalibrerad 378 Weatherby Magnum. Trots den överlägsna ballistiken jämfört med konkurrenterna, blev 460 Weatherby aldrig riktigt populär bland dem den var ämnad för – de professionella Afrika-jägarna. Vi kan nästan hävda att detta berodde på den kraftiga rekylen. Trots att alla vapen från Weatherby i denna kaliber levereras med en effektiv mynningsbroms, är det ingen överdrift att betrakta rekylen som ”besvärlig”. För de som klarar av den, är 460 Weatherby Magnum ett utmärkt val vid jakt på de största arterna i Afrika, förutsatt att man använder lämpliga kulor.
470 Nitro Express
Denna patron introducerades 1900 och är sannolikt den populäraste av alla engelska storviltkalibrar. 470 Nitro Express förmodas vara designad av Joseph Langs gamla vapensmedsfirma, men till skillnad från de samtida patroninnovatörerna valde han att inte skydda sin uppfinning. Det fick till följd att nästan alla de berömda brittiska vapenproducenterna tog fram vapen till 470 NE.
1907 blev de tidigare så populära patronerna i kaliber 45 förbjudna till jakt i Indien och Sudan av den brittiska regeringen. Detta var ett försök att förhindra rebellerna att få tag på patroner och komponenter till sina stulna, militära Martini/Henry-gevär. 470 Nitro Express tog därmed över och blev snabbt uppskattad inte minst för den enastående penetrationsförmågan.
Som liknande brittiska storviltkalibrar skickade 470 NE iväg en 500 grainskula i c:a 655 m/s och genererade nästan 6800 joule. Efter att Kynoch upphörde med sin produktion på 1960-talet tog snart alla förråd slut och de flesta trodde att detta var slutet på den historiska dubbelstudsarpatronen. 1989 började dock Federal att producera 470 NE-ammunition till entusiasternas stora glädje. De ”premiumkulor” som nu användes var betydligt bättre än vad som tidigare laddats i denna patron. Efter hand har flera andra ammunitionstillverkare valt att återuppta produktionen av 470 NE, inklusive det återupplivade Kynoch Ltd. Eftersom många tillverkare laddar fabriksammunition för användning i dubbelstudsare ligger tonvikten på att få ballistiken att efterlikna ursprungsvärdena.
470 NE har tillräcklig kapacitet för att användas mot allt afrikanskt vilt.
500/416 Nitro Express
De flesta klassiska Nitro Express-patronerna är ungefär hundra år gamla. 500/416 NE har bara några få år på nacken, utvecklad av Krieghoff, som önskade en randpatron med prestanda motsvarande 416 Rigby. 500/416 NE är en storviltspatron för dubbelstudsare med 500 NE-hylsa och klassisk 416-kaliber.
500 Jeffery
500 Jeffery lanserades ca 1920. Först som 12,7x70 Schuler, kamrad i bland annat Krieghoff-Schuler Magnum-studsare. 500 Jeffery/12,7x70 var den kraftigaste studsarpatronen före andra världskriget, laddad till högre tryck än mer kända 505 Gibbs. Genom att fabriksladda 500 Jeffery, visar Norma viljan att uppfylla jägarnas önskemål. Intresset för gamla grova Afrika-kalibrar ökar stadigt!
500 Nitro Express 3" är en vidareutveckling av svartkrutspatronerna. Den första 500-patronen med "rökfritt krut" kom på 1890-talet. Den stora 500 NE-Double blev en favorit bland elefantjägare och har på senare tid blivit populär på nytt. Det tillverkas allt fler dubbelstudsare i 500 NE och den gamla klassikern med nya kulor gör sitt återtåg i Afrika.
50 BMG.
The .50 Browning Machine Gun (12.7x99mm NATO) or .50 BMG is a cartridge developed for the Browning .50 Caliber machine gun in the late 1910s. Entering service officially in 1921, the round is based on a greatly scaled-up .30-06 cartridge. The cartridge itself has been made in many variants: multiple generations of regular ball, tracer, armor piercing, incendiary, and saboted sub-caliber rounds. The rounds intended for machine guns are linked using metallic links.
The .50 BMG cartridge is also used in long-range target and sniper rifles, as well as other .50 machine guns. The use in single-shot and semi-automatic rifles has resulted in many specialized match-grade rounds not used in .50 machine guns. A McMillan Tac-50 .50 BMG sniper rifle was used by Canadian Corporal Rob Furlong to bring off the longest-range confirmed sniper kill in history, when he shot a Taliban insurgent at 2,430 meters (2,657 yards) during the 2002 campaign in Afghanistan.[1]
The previous record for a confirmed long-distance was set by Marine sniper Carlos Hathcock in 1967, the distance was 2,286 meters (2,500 yards) or 1.42 miles. Hathcock used the same round in an M2 Browning Machine Gun equipped with a telescopic sight. This weapon was used by other snipers, and eventually purpose-built sniper rifles were developed especially for this round. The previous standard for ammunition for sniper rifles was .30-06, but the .50 round is more accurate at extreme range.
A wide variety of ammunition is available, and the availability of match-grade ammunition has increased the usefulness of .50 caliber rifles by allowing more accurate fire than lower quality rounds.
505 Gibbs
George Gibbs från Bristol i England konstruerade denna patron 1911. Från början var den tänkt som en patron med fläns för dubbelstudsare, men han ändrade sig och gjorde den för att passa i de billigare repetervapnen. Eftersom detta var en blomstrande marknad var det ett genialt beslut. 505:an är speciellt avsedd för att vara en effektiv ”elefantstoppare” för de jägare som föredrar repeterstudsare framför dubbelstudsare. Detta är ännu en av de gamla brittiska grova kalibrarna med ett rykte som vida överstiger dess faktiska användning. Mycket få vapen blev byggda och ännu färre blev brukade under storviltsjakter. Författaren Ernest Hemingway gjorde patronen omtalad i den korta berättelsen: ”The Short Happy Life of Francis Macomber”. Den berömda John A Hunter som föredrog 505:an vid elefantjakt, bidrog också till att 505 Gibbs blev känd. Gibbs gjorde det första kommersiella geväret i denna kaliber 1914. Första världskriget fördröjde dock produktionen av fler 505 ända till 1919. Följden blev att den inte fanns tillgänglig för professionella elefantjägare förrän i slutet av denna epok och kom därför inte att bli särskilt spridd. Denna patron överstiger betydligt kraften i den flänsförsedda 500 Nitro Express. Den alstrar också en mycket kraftig rekyl i ett gevär med normalvikt, vilket är naturligt när den skickar iväg en 525 grains-kula i 700 m/s. Av denna anledning och för att kunna möjliggöra ett snabbt andraskott, har alla gevär i denna kaliber gjorts relativt tunga. Den europeiska beteckningen på 505 Gibbs är 12,8x80.
505 Magnum Gibbs
505:an utvecklades av George Gibbs 1911 och blev berömd genom Ernest Hemingways novell "The short happy life of Francis Macomber". Den stor 505 Magnum Gibbs är självklart fullt tillräcklig för all Afrika-jakt! Och med moderna kulor i detta stora gevär har den en oerhörd prestanda.
The .577 Tyrannosaur or .577 T-rex is a proprietary cartridge developed by A-Square in 1993. It is an entirely new design, not based on any previous cartridge for the hunting of large game in Africa. The .577 contains a .585 inch diameter 750-grain (49 g) Monolithic Solid Projectile which when fired moves at 2,460 ft/s (750 m/s) producing 10,180 foot-pounds force (13,800 J) of energy.[1] For comparison the .223 Remington/NATO 5.56mm round used in weapons such as the M16 rifle, when using a 77-grain (5.0 g) projectile, moves at 2,750 ft/s (840 m/s) producing 1,293 foot-pounds force (1,753 J). The production model from A-square is based on their Hannibal rifle platform, which also comes in other large rifle calibers as well.
585 Nyati.
En kaliber som skapats av den amerikanske storviltsjägaren Ross Seyfried. Patronen är skapad för att stoppa farliga elefanter i tät bush. Den är helt enkelt en livräddare. Kulan som har en diameter på 14.9 millimeter väger 48.6 gram och den 71 millimeter långa hylsan rymmer 9,5 gram krut. Detta kan jämföras med den i Sverige vanliga kalibern 30.06 som har en kulvikt på 11,7 gram och som rymmer 3,8 gram krut. Också anslagsenergin är det viss skillnad på. Vid pipans mynning har 30.06 en anslagsenergi på 3964 joule. .585 Nyatis siffra är 12250 joule.
Det här bland det värsta man kan skjuta med utan att man tar allt för mycket stryk. Rekylen är omkring tio gånger värre än hos en 30.06. Den som väger mindre än 80 kilo tvingas obenhörligen flera steg bakåt efter ett skott med .585 Nyati. För den som väger 100 kilo är det vanligt att man tappar taget om geväret. Att sitta eller ligga samt att ha ett kikarsikte påmonterat är direkt farligt.
The .600 Nitro Express is a round in the Nitro Express series which was introduced in 1903. It is the second largest caliber in the Nitro Express line, exceeded only by Holland & Holland's .700 Nitro Express round. It was developed for elephant guns, but most hunters felt that it was too powerful and harsh in recoil for anything but emergency use to stop a charging animal. Because of the larger cartridge, there was more recoil and guns chambered to fire the .600 were significantly heavier than those firing the .577 Nitro Express, which was already considered as being at the extreme end of manageable gun size and weight for a professional hunter.
English professional hunters using .600 Nitro double rifles generally had them carried by a gun bearer until just before they were needed. This was because these rifles often weighed 15 pounds (6.8 kg) or so, and an exhausted carrier simply could not use one effectively in an emergency. Slightly smaller-calibre rifles were used for all other shooting.
Classic 20th century .600 Nitro double rifles were almost always completely hand-made from raw steel and the best walnut wood, and they were and are extremely expensive. Making one could employ a gunsmith working full time on a single rifle for many months, even for a whole year. Like other double rifles they were regulated so that both barrels would shoot to the same point of impact at the range specified by the customer. For a high-grade specimen in good condition, a price in excess of $100,000 can be expected.
The .700 Nitro Express is a big game rifle cartridge made by Holland & Holland, London, England. It was developed in 1988 by Jim Bell and William Feldstein and built by H&H. Feldstein had tried unsuccessfully to get H&H to build a .600 Nitro Express for him, but they had already ceased production. However, when Bell and Feldstein produced the entirely new .700 Nitro Express cartridge, they were able to attract the interest of H&H, who was looking for a new big-bore cartridge. After production began, the backlog of orders was so great that it continues to this time (2007) and H&H has even restarted the production of .600 Nitro Express guns.
In many respects this cartridge parallels the .600 Nitro Express, in that it is essentially a scaled-up version of that cartridge, but is somewhat more powerful, and fires a heavier 1000-grain (64.8 g) bullet. The case itself is a completely new case, not simply another case resized. Double rifles are extremely expensive (many will sell for US $60,000 or much more in 2005 American currency) and have generally been replaced by magazine-rifle rounds like the .458 Winchester. Single factory loaded .700 Nitro cartridges are available, typically at $100 each, although they have been sold on the internet for as little as $50. This round, like many other big bore cartridges, can be hand reloaded, drastically reducing the cost - although few users are likely to expend much of this massively-recoiling ammunition.
While the .700 Nitro Express is sometimes claimed to be the "most powerful commercial round in the world", by the manufacturer, this is not exactly true. The .700 Nitro Express double rifle is only available on a custom order basis, and has never seen regular production, while the .585 Nyati which is built under similar circumstances is significantly more powerful. Currently the most powerful rifle cartridge available on a commercial basis is the .50 BMG. It is also referred to as the most powerful sporting cartridge in the world. The largest caliber sporting cartridge is a wildcat 2 bore cartridge which fires a 3500 grain 1.326" diameter projectile generating 17500 ft-lbs of energy.
2-Bore.
Bilden visar en kaliber 2. med en 3500 grains solid bronskula. Som jämförelse en 700 Nitro Express vid sidan om. Anslagsenergin och rekylen kan man spekulera om. Det är nog inget man vill uppleva.
Nu blir det inte grövre. Vill ni ha större saker så får ni gå in på fälthaubitsar och liknande.
Säkerhet.
För att högsta vapensäkerhet skall kunna uppfyllas gäller:
Brytvapen: alltid brutna utanför skjutplats om de inte står i vapenställ.
När brytvapen tas från vapenställ skall det omgående brytas med mynningen uppåt.
När brytvapen tar ur vapenfodral/koffert skall vapnet brytas innan mynning lämnar fodral/koffert.
Automater och pumpar: alltid öppet slutstycke utanför skjutplats med mynningen uppåt/neråt.
Vapenrem inte tillåten.
Laddning är endast tillåten på skjutplats efter tillstånd från skjutledare.
Provsiktning (provanläggning) får endast göras på skjutplatser eller på anvisad plats.
Ystads Jaktvårdsförening rekommenderar att skyddsglasögon och hörselskydd alltid bärs inom anläggningen.
Vid all skjutning skall någon form av hörselskydd alltid användas
Lån av klubbvapen
Utlåning av licenspliktigt vapen får inte ske till den som fått sin vapenlicens återkallad, såvida inte särskilt
tillstånd för övningsskjutning från polismyndigheten erhållits. Vapentyper
Endast hagelvapen är tillåtna. Helautomatiska vapen är inte tillåtna på banorna.
Ammunition.
Endast stålhagel
Skjutledare
Vid allt skytte skall en ansvarig skjutledare utses.
Utlämning av klubbvapen
När klubbvapnen lämnas ut, är det alltid den som vid det aktuella tillfället låst upp kassunen och lämnat ut vapnen, som
är ansvarig för vapnen.
Temporära ändringar av säkerhetsbestämmelserna
Vid tävlingar och särskilda arrangemang kan styrelsen meddela temporära avsteg från dessa säkerhetsbestämmelser.
Prova på skytte.
Sugen på att prova på hagelskytte ???
Vi har erfarna instruktörer som hjälper dig till rätta.
Vi har även jipposkjutningar, såsom svensexor och möhippor.
Ring Andrew Persson. 0415-43053, 070-5844815.
Välkomna.
Är det dyrt att skjuta ?
Nej, det är inte dyrt att skjuta.
En serie med 25 skott inklusive lerduvor och ammunition kostar 70:-
Det finns även rabatthäften att köpa, då blir det ännu billigare.
Vi rabatterar även till våra juniorer som betalar 55:- för en serie.
Drogpolicy.
För oss i Ystads Jaktvårdsförening är det viktigt att våra barn och ungdomar utvecklas i sitt intresse för skytte med tillhörande arbetsuppgifter. Hur vi som vuxna och ledare agerar mot våra barn och ungdomar är viktig i denna utveckling. Ett led i detta arbete är att ha ett regelverk gällande droger som fungerar som både stöd och riktlinjer för föreningens medlemmar. Med anledning av detta har styrelsen antagit följande ställningstagande och riktlinjer för områdena tobak, alkohol och narkotika. Syftet med policyn är att höja debutåldern för alkohol, samt förebygga bruk av tobak och missbruk av narkotika och dopning.
Tobak
Tobak innefattar både rökning och snusning. Åldersgräns är 18 år enligt svensk lag.
Vi tillåter ej att våra ungdomar använder tobak under eller i anslutning till Ystads Jaktvårdsförening och dess kringaktiviteter. Ej heller i samband med träning eller tävling.
Om vi skulle upptäcka att någon/några av våra ungdomar använt tobak agerar vi på följande sätt:
Samtal med berörd person och kontakt med föräldrarna
Ansvaret för att dessa regler följs är ungdomarnas, ledarnas och föräldrarnas.
Som barn- och ungdomsledare är det viktigt att tänka på sitt ansvar och att man är en förebild för sina ungdomar. Något som medför att man bör avstå från att använda tobak i samband med föreningsaktiviteter.
Om vi skulle upptäcka att någon/några av våra ledare inte följer våra föreskrifter agerar vi på följande sätt:
Samtal med berörd person via annan ledare/styrelseledamot
Ansvaret för att dessa regler följs är styrelsens och ledarnas.
Alkohol
Åldersgränsen är 18 år för att köpa alkohol samt dricka alkohol på restaurang och 20 år för köp av alkohol på systembolag, enligt svensk lag.
Vi tillåter ej att våra ungdomar under 18 år nyttjar alkohol.
Om vi skulle upptäcka att någon/några av våra ungdomar använt alkohol agerar vi på följande sätt:
Samtal med berörd person och kontakt med föräldrarna
Vid misstanke om problem tar vi kontakt med sociala myndigheterna
Ansvaret för att dessa regler följs är ungdomarnas, ledarnas och föräldrarnas.
Som ungdomsledare och vuxen är det viktigt att tänka på sitt ansvar och att man är en förebild för ungdomarna i verksamheten. Därför gäller följande riktlinjer:
Man får ej dricka alkohol i samband med föreningens aktiviteter såsom tävling, träning, läger, möten eller andra aktiviteter där man har ansvar för ungdomar.
· Man får ej dricka alkohol eller uppträda berusad i föreningens kläder eller inom klubbens anläggning.
Vid misstanke om alkoholproblem hos någon av våra ledare gör vi på följande sätt:
· Enskilt samtal
· Erbjuda hjälp och stöd
· Vid upprepade tillfällen då man ej följer ovan riktlinjer stängs man av från sitt uppdrag.
Ansvariga för att dessa regler följs är styrelsen.
Narkotika och dopningspreparat
Allt bruk och hantering av narkotika är förbjuden i enlighet med svensk lag. All form av dopning är förbjuden i enlighet med idrottens regler, dessutom är hantering av dopningspreparat (ex. anabola steroider) förbjudna enligt svensk lag.
Om klubben skulle misstänka eller upptäcka att någon av våra medlemmar provat narkotika eller dopningspreparat gör vi på följande sätt:
· Enskilt samtal med personen och föräldrakontakt om personen är under 18 år.
· Kontakt med sociala myndigheter och polis
. Kontakt med Riksidrottsförbundets antidopningsgrupp (endast vid dopning)
· Agera utifrån dessa åtgärder om vidare konsekvenser
Ansvaret för att dessa regler följs är i första hand styrelsens men även ledare/deltagare har ett ansvar för att detta informeras.
Styrelsen.
Ordförande : Andrew Persson
Mötesekreterare: Lasse Söderman
Kassör. Tommy Jonsson
Ledamöter: Johan Rix, Ingemar Olsson.
Suppleanter: Bertil Nilsson. Klas-Göran Rydén,
Kontakta oss.
Ystads jaktvårdsförening
Andrew Persson
Rönås 3:46
275 95 Sjöbo
Tfn: 0415-430 53
Mobil: 0705-84 48 15
E-Mail: andrew.persson@live.se
Skjuttider.
April-September.
Onsdagar mellan kl 17.00 och 20.00 samt söndagar mellan kl 09.00 och 12.00.
Oktober-Mars.
Söndagar 9.00-12.00
Övriga tider är öppna för jägare och jaktlag att boka.
Kontakta Andrew Persson, 0415-430 53 eller 0705-84 48 15.
Bli medlem.
Medlemsavgiften för 2009 är 150:-
Sätt in beloppet på Plusgiro: 48 65 71-3
OBS: Glöm inte ange namn adress och telefonnummer.
Varmt välkommen i vår förening !!
Årsmöte 26 januari 2009. kl 19.00 på FBU-Gården Fredriksberg.
Föreläsning av Fredrik Jönsson från Skånes Jägarförbund.
Pytt i panna serveras efteråt.
Välkomna !!!
Länkar.
Svenska Jägareförbundet.
Svenska Sportskytteförbundet.
Robosoft. (Om Jakt, Skytte, Handladdning, Kulor och Krut mm).
Vapenlagstifningen.
Reloadersnest. (Handladdning).
Om du behöver ha tag i något och inte vet var.
Jakttabellen.
Solens upp och nedgång.
Vapentillverkare. etc.
Vapenklasser kulvapen.
Frågor och svar om vapeninnehav. (Polisen).
Nedladdningsbara vapenblanketter (Polisen).
Omvandlare.
Videos, och annat kul.
</body>
]]>